Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frietzcky, Clas de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Frietzcky, Clas de.
haft kunskap derom, så att god tid var att reglera valen.
Konungen lärde snart inse hvad pluralitet var att vänta, och
uppsatte i hast några propositioner, hvilka af Ständerna ined
ovilja upptogos. Oppositionsmännen hade beslutat att nu af alla
krafter motverka Gustafs forslager. F., som kanske menade
ärligast af dem alla, blef en af de förnämsta ledarne af deras
manövrer. Propositionen om passevolancen, hvilken i sednare
tider frivilligt och med allmänt samtycke blifvit antagen,
af-slogs. Statens behof kräfde medel, och i stället att bereda
dem genom bifall till förslaget om hushehofsbränning emot
afgifter, som nu äro af Ständerna sjelfve stadgade, yrkades,
att bränningen såsom regale måtte utan ersättning upphöra.
Det var i denna fråga som F. vann sin största triumph genom
sitt ryktbara memorial, som ansågs för ett mästerstycke af
bindande kraft och logisk styrka. Han bevisade deri, att det
var en Svenska folkets oafhändliga rättighet att odla sin jord
och förädla dess producter; att denna rättighet aldrig varit
bortgifven och följaktligen icke behöfde återköpas; samt att
den blott för en viss tid kunde till regeringens disposition
öfverlemnas, men med samma rätt sedan återtagas. F.
uttryckte så fullkomligt sitt stånds tanka i detta memorial, att
det mottogs med det mest odelade bifall. Äfven bondeståndet
åberopade sig ofta pä det samma (jfr dess protocoller s. 124
(ett märkligt anförande), 141, 143. 146, 149). Jon
Bengtsson uppmanade dessutom "att gå till vår nådige Konung med
anhållan att bli bibehållne vid 1772 års bevilluing, och få
våra bränvinsrättigheter igen, då ett glädjerop öfver alla orter
skulle bli." — Det allmänna missnöjet med de regala
brännerierna gjorde det troligt, att bondeståndet skulle ingått i
hvilken bevillning som heldst for att slippa olägenheterna deraf*),
(såsom det synes af flera memorialer i detta stånd) och de
båda öfriga ofrälse Stånden skulle troligen ej gjort mycket
motstånd. Det var adeln af vigt att i denna punkt söndra
Stånden, emedan denna afgift äfven skulle drabbat dess redan
förut högt beskattade bönder, och hvad man af hände dem blef
äfven förr eller sednare kännbart för deras herrar. Man
flydde derföre både till calculer och sophismer. Man uträknade
på Riddarhuset, att, som vid hushehofsbränning aldrig erhålles
mer än 13 kannor per tunna, då deremot kronan får 18,
så skulle, om den förra blefve tillåten, 115,584 tunnor säd
*) Man har påstått, att olägenheterna med afsigt blifvit uppdrifna,
på det att eD så mycket betydligare afgift skulle beviljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
