Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - a. Funck, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Funck, Thomas. 106
Konung icke låter binda sig af hvilken som helst. Om någon
angriper II. M. med våld, så brukar han våld igen, så länge
ban kan röra sitt lillfinger." — Storviziren blef deröfver vred,
och viste F. och hans sällskap på dörren; utkomne blefvo de
gripne af vakten och afförde till Tatar-Khan. F. förblef i
tvenne månader i fängsligt forvar, men bemöttes med
höflighet. Mellertid blef StorVizirens trolöshet medelst den vid
Pruth afslutade freden mer och mer uppdagad, och han ansåg
då för rådligast, att hyckla deltagande för den Svenska
mo-narchen och vänskap för hans sändebud, om hvilka tänkesätt
ban försäkrade honom i åtskilliga hemliga conferenser.
Envoyén lät deraf likväl icke bedraga sig. I Juli månad
4712 hade ban ett företräde hos sjelfve Storviziren och kort
derefter uppsatte han tvenne memorialer, hvaruti han ljusligen
ådagalade StorVizirens hela falskhet och falhet vid detta
fredsslut, hvars följder för både Sverige och Turkiet voro så
flyktiga. Derefter öfvertalade han sin Port- och sin
Köks-vaktare, att framlemna dessa papper i Sultans egna bänder,
då denne, efter förrättad Fredags-bön i Moskéen, red tillhaka
till Seraljen. Detta lyckades; resultatet deraf var StorVizirens
fall; men någon ändring i den ingångna freden kunde likväl
icke vinnas; icke engång då, när F. i följ. Nov. fick
befallning, att inställa sig hos Sultan, som då afreste till lägret
vid Adrianopel. Om de derefter följande händelser berätta
Osmaniska häfdetecknare. "Redan en lång tid förut (21 Apr.
1712) hade Sultan tillskrifvit Svenske Konungen, samt
utfärdat befallning om att ban skulle förses med penningar och
bvad annat ban behöfde till sin hemresa genom Polen.
Konungen svarade derpå, att han icke kunde afresa, förrän ban
betalt sina skulder, dem han ådragit sig, sedan man fråntagit
honom hans dagliga underhåll af 500 piaster, och begärde
1000 pungar. Sultan skickade honom 1200 jemte ett vänligt
bref (d. 2 Nov. 1712). Oaktadt Carl XII vid deras
emottagande, lofvade att genast bryta opp, vägrade ban det
sedermera, och lät genom Funck begära ännu 1000 pungar. Till
svar derpå blef F. inspärrad. Divan hölls och Mufti gaf sin
Fetwa, att det vore lagligt, att i nödfall med våld fördrifva
gästen. Nu följde Calabaliken vid Bender (d. T\ Fehr. 1713)."
Funck, befriad ur sitt häkte, mötte K. Carl på vägen till
De-miirtasch. Härifrån skulle ban åtfölja honom till Demotica
(Demitoka), men vid denna tid blef han anfallen af en hetsig
feber, som inom få dagar ändade hans lefnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
