Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Greiff, Johan Ludvig Bogislaus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 CiKirr, Julian Ludvig Bogislaus von.
inhämtat dc första elementar-studierna, tillträde till
Krigs-A-kademien vid Carlherg, och dottren emottogs under moderlig
-vård af den afledne fruns mångåriga och tillgifna vän,
Enkefru Hausvvolff i Stockholm. Den åldrige fadren var lemnad
ensam åt saknaden — och sina embets-göromål. Den tid
dessa icke upptog, egnade hau åt jagt, åt landtbruk och
säll-skapslifvels nöjen.
Smaken för det förstnämnde af dessa nöjen bibehöll han
ända till sin sednaste älder. Ofta tillbragte han på jagt flera
dagar å rad, i hvilka lian ej sällan råkade i förlägenhet om
lifsuppchälle och någongäng (t. ex. vid varg jagt) i lifsfara.
1 landtbruket var v. G. en reformator, ja revolutionär.
Man uppförde, så långt Jtillgåugarne medgåfvo, nya oeh
kostsamma byggnader (vid Abylund), anställde nya försök,
uppfann nya modeller och gjorde nya redskaper, under det han
oupphörligt ilade från den ena methoden till den andra.
Följden deraf blef, att pä hans åkrar växte den sämsta säd i bela
nejden, hans dragare voro vanligen resne, och till och med
hans hästar vanligen defecle på en eller annan fot. Föröfrigt
täljde, smidde han med egen hand och var behändig i allt
som till mcchaniken hörde. Jemväl för det vackra hade han
mycket sinne, och då ban bodde i nejden af Upsala, biträdde
ban alltid Landshöfding Fock, vid kungliga och andra större
fester, att rita desseiner till äreportar, ornera, decurera o. s. v.
Sedan 1796 var han Ledamot af K. Patriotiska Sällskapet.
I sällskaper var v. G. en alltid välkommen gäst. Han
var full af infall, skämt och roliga historier, och hans
munterhet alltid outtömlig. Han älskade säng och musik, och
spelade sjelf violin temligen väl. Jemte sin kärlek för jagt,
ägde han ännu en hufvudpassion, hvilken vi icke kunna förtiga,
dä vår berättelse icke är ett äreminne utan en sannfärdig
bio-graphi. Han spelade gerna och högt allehanda hazard-spel, och
var deruti vanligen lyckligare, än i sina åkerbruks-företag.
När penningar felade, lät han spänna före, reste till
Stockholm , uppehöll sig der ett par dygn oupphörligt på spelhusen
och återkom vanligen med fyld cassa. I mat och dryck åter
var v. G. ganska måttlig: vin och punsch smakade ban kanske
högst ett par gånger om året.
Han hade en stark kroppsbyggnad, och bibehöll ock intill
sista året af sin lefnad, jemn och stadgad helsa. Hans
utseende var manligt med starka ansigtsdrag, allvarsamt och värdigt,
som dock snart under samtalet antog det muntra lynnets
vänliga uttryck. Sedan han flyttat frän Finsta, tillbragte han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
