Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Gripenhjelm, Edmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Gripenhjelm, Edmund.
att Sonen skulle besväras med läsning, hvilken hon dessutom
ansåg för onödig: hennes bröder, yttrade hon, hade icke lärt
någonting och ändock blifvit duglige Furstar. Hon var nöjd,
endast hennes Son till kroppen mådde väl. G. skjöt skulden
på Prinsen sjelf; han hyste, påstod han, en bestämd ovilja
för böcker och för Latin; ville endast fakta, rida och skjuta.
Till frukost åt han ocb drack för mycket, så att han sedan
blef trög och sömnig. Andra åter påstodo, att den hederlige
G. saknade förmåga,, att styra ett så brusande hufvud, och
att han hellre sysselsatte sig med att bygga på sitt nya hug
och plantera i sin trägård, än att odla sin konglige lärjunges
förståndsförmögenheter. Detta hindrade dock icke Claes Tott
oeh M. Björnklou, att, när de som Senatens Deputerade skulle
undersöka huru Konungens uppfostran sköttes, inför Rådet
aflägga en lysande berättelse om hans framsteg, ehuru den
sednare, efter sessionens slut, skall hafva hviskat
Stats-Sekreteraren Höghusen i örat, att dermed stod ömkeligen till. Också
berättas, att Claes Rålamb (som kort derefter blef G:s
svärfader), Sten Bjelke och Knut Kurck skola hafva uppsatt en
protest mot dem, som tilläto Konungens bildning sä
vanskötas , men denna blef dock aldrig ingifven.
Ehuru mycken anledning K. Carl än hade, att såsom fullväxt,
vara missbelåten med sin lärare, så förnam man dock icke,
åtminstone under de första ären efter hans emottagande af
regeringen, att ban var honom gramse, förmodligen derföre, att
ban ännu icke kommit till full insigt af bristerna i sin uppfostran.
Tvärtom öfverhopade ban honom med nådebevis, i det att G.
1075 blef Friherre, äfvensom Riks-och Canccllie-Råd , hvarjemte
han följ. år erhöll Österbottens Häradshöfdingedöme. Den
tiden innehade han också första rummet i sin unge herres
förtroende, och betraktades såsom chef i den camarilla, som då
styrde Konungen och föröfrigt bestod af Lindsköld, Höghusen
och Örnestedt, hvartill sedermera kommo bröderne Wachtmei
ster och Johan Gyllenstjerna. Hade G. ägt mera
statsmanna-insigter och klokhet, skulle ban förmodligen hafva kommit i
spetsen för ärenderna, men han måste snart vika för
Lindsköld , liksom denne, för en tid, blef undanröjd af den lika
så sluge, men mera tilltagsne Johan Gyllenstjerna.
•la, G. hade till ocb med den sorgen, alt mot slutet af
sin lefnad förlora sin Konungs förtroende. Om orsaken
dertill bar man tvenne berättelser. Enligt Loenboms Hist. Märkv.
skall anledningen varit den, aft G., ovän med RiksCanc. Gr.
Ii i o o R. L E x. V, lf».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
