Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gråberg, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ga a berg, Jakob.
223
en spänning, hvarvid jag ej blifvit vand, och hvilken brydde
mig sä mycket mer som det öfverflöd af olikartade intryck,
hvarmed mitt eljest rumrika minne var öfverlastadt, alltid
försatte mina egna ideer uti en fullkomlig villervalla. Med ett
ord: jag hade kunskaper och lärdom, men ingen riktig
upplysning. Hvarken lättja eller feghet var likväl dertill vållande;
arbetsamhet har från mina första barnaår varit min vällust;
och min far hade tidigt öfvertygat mig om mitt egna värde
som menniska, och om min kallelse att sjelf tänka. Ett och
aunat misslyckadt försök sårade min lilla cgenkärlek och
gjorde mig detta bryderi högst förtretligt. Jag döljde det icke
för min far, som, i den öfvertygelsen att denua slags
myndighet icke härledde sig från brist på förstånd, utan från brist
på rädighet och mod, försäkrade mig att flitig läsning och
begrundande af goda författares arbeten, jemte min egeii
physi-ska känslighet och uppfostrans verkningsförmåga skulle, vid
mitt inträde uti en större verld, snart göra mig till en
sjelf-tänkare. Hans enda misstag bestod likväl, cm jag ej
bedrager mig, deruti, att ban trodde bäst vara låta mig med egna
krafter ocb eget tankbemödande arbeta mig fram till
myndighet. Böjelsen, grundvalen, ledningen och smaken hade jag af
honom erhållit; det öfriga föreställde han sig att tid och
tillfälligheter skulle hos mig utveckla och fullkomna.
Liksom flera aktningsvärda män hade min far den tron,
att de såkallade ideologiska vetenskaperna, i synnerhet
meta-physiken, äro för en väl organiserad yngling alldeles onödiga:
"för en sanning", sade ban, "som de hjelpa till att upptäcka,
leda de till tusen villfarelser, eller åtminstone till ett fåfängt
skolfuxeri." "Naturen", tillade ban, "förmågan, som hvarje
förnuftig menniska äger att utveckla och förbättra sina
förmögenheter, böjelsen som leder henne att använda denna
förmågan, behofvens tillväxt och befallande drift, men mest af all
ting tillfälligheter eller yttre omständigheters inflytande bilda
hennes tankegåfva, gifva den sin tillbörliga styrka, samt
utvidga kretsen af hennes ideer i samma förhållande som
behof-ven och kunskaperna tillväxa." Allt detta kan vara ganska
möjligt; men om de första försöken misslyckas och dermed
afskräcka ifrån allt vidare bemödande, om erfarenheten
glömmes eller vanvårdas, om slumpen kastar omkring menniskan
sådana omständigheter, som de, hvari jag varit försatt ifrån
sexton till tjuge års ålder, så lärer väl ingen neka mig, att
ju icke de afvägar, soui sedermera äro möjliga, kunna leda
till de största villfarelser.
uman. [.ex. V. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
