Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Gyllenborg, Gustaf Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gyllenborg, Gustaf Fredrik.
307
sig att hädanefter få säga till, när gången tog af och åt
hvilken sida, man måste vända sig. Detta gjorde han också
nästa gång, men Grefven, försänkt i sina betraktelser, höll icke
dess mindre sin vanliga curs, och förfelade icke att emottaga
den vanliga pulTen. Kär nu drängen otålig utbrast: "Men
sade jag inte, att Hans Nåd skulle ta af till venster!" —
svarade denne: "Ditt dumhufvud, hvem kan skilja höger och
venster åt, i sådant mörker K’
i-Delta allt torde åtminstone bevisa, att G. icke var någon
vanlig personlighet. Men hvem skulle tro, att cn i den yttre
verlden så tankspridd natur skulle, inom diktens rymder,
framträda- sä samlad, så redig, så lugn,,|att man suarare måste
klaga öfver en allt för långt drifven:.regelbundenhet? Hvem,
att cn så naiv och älskvärd personlighet skulle för läsaren just
uitdangömma det, som mest skulle väckt hans sympathi och
menskliga intercssc, och i stället f»f en abandon, som skulle
gjørti-dehne skald oemotståndlig, ^antaga skaplynnet af den
kalla beräkningens nykterhet? Hvem, att en så eldig phantasi
skulle isjelfi binda bly vid sina vingar; och att den fina och
hastiga känsligheten i ett sådant skaldelynne så alldeles i skrift
skulle - förneka sig sjelf? Men om G., såsom menniska och
såsom författare, .i dessa och andra hänseenden var sig sjelf olik,
så var ädelhet, kärlek till det rätta, höga och sköna, den
strängaste moraliska renhet på engång grundstenen i hans
väsende’och i hans skaldekonst. Ingen slags ulsväfning hade
frestat hans ungdom, ingen fläck häftat sig vid hans enskilda
cl|cr allmänna lif, intet afsteg, ingen dragning, ingen tvekan
ett ögonblick fört honom från dygdens och den stränga
redlighetens bana, fastän mer än engång frestande lockelser
dertill erbudit sig. Lyckan, som gifvit honom en lysande börd,
hade nekat honom förmögenhet: denna förmåu vann ban
genom sin maka, men dä cn annan gjorde derpå anspråk, på
grunder, som icke voro juridiskt bindande, men som G. ansåg för
moraliskt rigtiga, afsade ban sig all sin af lagen förvarade
rätt, utan minsta tvekan, och "ulan alt det kostade någon
enda sömnlös natt," ocb lefde sedan pä sin lön, som icke var fullt
tillräcklig till hans och hans familjs bergning *). Men denna
uppoffring ersattes rikeligen genom hans egen samvetsfrid,
genom medborgares högaktning och cn huslig lycka, som crhöd
allt ljuft, som var haus hjertas enda och högsta behof. Dcn-
*) Dock återvann lian sedermera en stor del deraf och bar denna
medgång med samma jemnhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
