Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - a. Den äldre grenen - 4. Gyllenstjerna, Johan Jöransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367 Gyllenstjerna, Johan JSransson’.
För att underlätta utförandet af delta projekt forsökte G.
att draga någia Rodäberrar pä sin sida, och i synnerhet Knut
Kurk oeh Ciaës Rålamb; men desse, som kände G:s bedrägliga
sinnelag, misstrodde honom, ocb ville ej ingå i hans plan.
Då, (för att ej bli upptäckt af dessa, i fall de fingo tillfälle
att nalkas Konungen), använde G, all sin flit för alt göra Kurk
och Rf.lamb misstänkte hos Konungen, och han lyckades
fullkomligt i detta företag. Så snart ban hade anländt dit
Konungen var, blef hans första omsorg, att söka bedraga
Lind-sköld, oeh öfvertyga’, honom, att han var Lindskölds bästa
vän. Han följde häri sin naturliga böjelse, ty hans vana var
alltid att göra tusen höfligbeter åt dem, som han hatade mest,
och alt bekräPa sina vänskaps-försäkringar med de rysligaste
svordomar, för alt förmå den» att tro, det ban talte
upprig-tigt; hvilket foranlut Franska Ambassadeuren Feuquieres att
säga: det G. alltid försäkrade sjelf, att han var en
hederlig man, men att han dertill ej kunde åberopa andra
vittnen ån djefvulen.
Genom sin förställning tillvann han sig också Lindskölds
vänskap, Oeh denne gjorde all sin flit att bereda honom
Konungens ynnest, hvartill också Lindsköld förmåddes af ett
annat molif, nemligen det, att han ansåg G. vara De la Gardies
dödliga fiende. På sin sida var också G. sjelf ganska vaksam,
och ban fann snart utväg, att vinna första rummet i Konungens
välvilja; ty Konungen var ung, misstrodde honom icke, och
lät intaga sig af denna förslagna och konstiga man, som
aldrig underlät alt gilla och berömma allt det som behagade
Konungen; ocb dessutom dag och natt sysselsatte sig att
utarbeta hvad honom blef anförtrodt. Men det, som mest gaf
styrka åt hans crcdit bos Konungen, var alt ban alllid med
mycken häftighet declamerade mot Rådet.
När G. sorgfälligt hunnit utstudcra Konungen, och när
ban såg att Konungen blottställde sig med oforvagenhet för alla
slags faror, nästan alltid utan återhållsamhet, trodde ban sig
säker i sin plan och tviflade icke att ju Konungen skulle
omkomma i detta krig, antingen genom sin egen häftighet eller
genom främmande anledningar, hvartill G. var färdig att
bidraga med hela sin kraft. I sjelfva verket, och om man med
uppmärksamhet betraktar bela förhållandet under dåvarande
krig i Skåne , måste man öfvertygas, att det ej kunde vara
annorlunda än med fullt uppsåt, som allt gjordes 1 otid och på
ett sätt, som föranledde till den tanke, att man icke ens ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
