Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - a. Den äldre grenen - 4. Gyllenstjerna, Johan Jöransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375 Gyllenstjerna, Johan JSransson’.
utan också om de personer, som borde användas, ocb hade
skriftligen författat allt det som var beslutit. Men när ban
gjorde sig färdig att resa från Skåne till Stockholm, der ban
ville lägga sista handen vid sitt arbete hos Ständerna, som då
voro församlade, rblef ban, anfallen af en hetsig feber och
dödde, hvarigenom Konungen -och Itiket befriades från en farlig
ock orolig man. Hans idöd gladde hans ovänner, men man
följde likväl hans iplati att-.göra Konungen hatad, ehuru han
hade maskerat den under titel att öka Konungens makt och
myndighet.tniHan var fifveB *å säker, att Konungen var
intagen af bänsiurnd att ban på. sin sotsäng försäkrade, att
änskönt b%» blefve död,< skulle Sverige likväl styras i flera ar
enligt bana föreskrifter. Im , H<ii? « >y
Konungen sörjde honom mycket, såsom en trogen och
upprigtig Minister, hvars like ban ieke tilltrodde sig kunna
återfå, och Axel Wachtmeister vågade säga Konungen, det
ban borde« anlägga sorg efter G., för att betyga sin saknad
och beklaga sin förlust. Emedlertid hörde man Konungen,
några år derefter,;- yttra sig på ett mindre förmånligt sätt om
denna man, och vid den allmänna räfsten blef hans bror icke
mildare behandlad - än alla de andra. Man kan likväl vara
temligen öfvertygad, att Konungen, under G:s lifstid, icke
ägde någon misstanke om hans farliga afsigter, emedan han
länge följde troget de råd, som G. gifvit.
Så långt Skandinaven. Onekligt har denna målning
flutit från en penna, som varit noga bekant med tidens
ställningar, men som likväl trott sig göra bilderna likast, då den
målat dem pa den kolsvartaste grund. Grefve De la Gardies
sym-pathi för Frankrike är tillräckligen förklarad, då man
besinnar att detta var hans fäders land, der han äfven flera år
vistats, och att dess yppiga och lysande seder, lynne, hof
närmast öfverensstämde med hans egna böjelser, och att denna
benägenhet närdes genom rikliga gåfvor från hofvet i
Versailles, utan att vi behöfva söka motiverna till denna hans
förkärlek uti några förrädiska afsigter emot fäderneslandet och
hans unga monarch. Likaså måste man lemna oss audra
bevis, än nu anförda gissningar, innan vi kunna lägga till skäl
for Johan G:s handlingssätt så skändliga bevekelsegrunder,
som här föras honom till last. Skulle man än likväl
möjligen kunna tro hans hjerta om cn sådan nedrighet, så torde
man svårligen derom kunna tilltro hans hufvud. Nej, höra
vi hans skugga tilltala oss:
Besinna främst, om rimligt Sr, att hellre mun
Vill viiljà berrskarviildet med bekymren, iii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
