Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hermansson, Matthias von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117 Hermansson, Matthias von.
terare vid K. M. O. Men när 1765 Mösspartiet segrade,
blef H. i Nov. aflägsnad nr ministèreu och i stället
förflyttad till President i Kammar-Revisionen, samt 1767 till
President i Kammar-Colleginm. I följd af den derefter åter
följande reactionen blef han 1769 Riks-Rad, 1770 Ridd. o. C.
af K. M. O., 1771 Grefve. I anledning af den tvist som
vid 1772 års Riksdag yppade sig om den Konungaförsäkran,
som Hans Maj:t före kröningen skulle underskrifva, och
hvarvid segren tillföll de ofrälse stånden, som ville ännu
ytterligare inskränka konungamakten, nedlade han Rådsemhetet,
d. 12 Maj, hvilket han dock genast, sedan Revolutionen
lyckligen var fullbordad, d. 22 Aug. på Konungens
begäran återtog. Till den nya Regeringsformen Hade H.
författat en plan, Gr. C. Scheffer en annan och Konungen sjelf
en tredje. (Risteils Anekd. s. 99). Sedermera åtnjöt han
flerfaldiga prof af sin monarcbs ynnest och sjelfva Lovisa
Ulrika såg honom med blida ögon. Ar 1777 blef han befald
att med bibehållande af Rådsemhetet föra presidium i
Kam-mar-Collegium. Då Svenska Akademien instiftades, var han
en ibland de tretton, som Konungen sjelf utnämnde till
Ledamöter. Han tog ånyo afsked från Rådsemb. d. 16 Maj
och afled d. 2a Juli 1789. Efterträddes i Sv. Akademien af
Lehnberg.
Grefve fl. erkändes af sin samtid såsom en högst
duglig embetsmän på de flere skillda banor ban beträdde. I
sina politiska tänkesätt var ban stadig, och då ban i medlet
af sin bana ådrog sig hofvets missgunst, och mot slutet
deraf öfverhopades af dess nådebevisningar, var det ickc han,
utan omständigheterna som förändrat sig. Sjelf arbetsam,
driftig, var han sträng förman emot makligheten, slurfvet
och odugligheten; deremot "kände sig all förtjenst
sympatetiskt dragen till II., och räknade, tillbakasatt och förföljd,
på stödet af hans förord." Då han icke kunde hjelpa,
mildrade han afslaget genom vänlighet och deltagande. Men
samma man, som endast tycktes vara skapad för göromål
och endast tycktes lefva för sin pligt, spridde lif i hvarje
sällskapskrets, i hvilken ban inträdde. "Allt omkring
honom lefde och log. Hans skämt, alltid öfverraskande, var
eget i tankan, som i ljudet och åtbörden." Länge "härmades
i dessa kretsar af saknaden hans glädje, upprepades hans
liflighet. Hans vältalighet lyste på Riksdagarna, vid
Rådsbordet, hvilkas vigtigare beslut ofta af honom uppsattes. I
allmänna ärendei- v«r han en af de första, som införde ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
