Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hesselius, Anders, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Hesselius, Anders, <1. y.
2. HESSELIUS, ANDERS d. y.
Son af den föregående. Född i America, och kallades
derföre Americanus. Han var Engelsk språkmiistare i
Upsala, och dog 17 . . Han var en af våra flitigaste vittra
författare på 1740-talet. I sällskap med Ol. Celsius (sist
Biskop i Lund) började ban att utgifva en satirisk-moralisk
veckoskrift på vers "det Svenska Nitet", och utgaf sedermera
pä egen hand ett annat rimmadt dagblad "den Svenska
Sanningen." Vidare utgaf han en stor mängd politiska poemer
i anledning af dagens l "ndelser, under pseudonymen
Angantyr Heidriksson Vinlandsfar are. Det längsta är Sagan om
Hildurs och Frodes gyllene tid och sälla frihetsår, der Dr.
Ulrica Eleonora menas med Herdinnan Hildur, och Konung
Fredrik med Herden Frode. Det hela går således ut-på
en compliment, och är i poetiskt afseende af föga värde.
Dock är dictionen icke utan en viss liflighet.
H. skref äfven tvenne theaterstycken: "Vänskap och
trohet i döden, eller den Indianska princessan Zaletta", och
"Erik den nionde eller helige." Om det förra säger
Hammarsköld: "Denna högst oredigt plananlagda historia är
äfven utförd med en diction, så platt, rå, vårdslös,
långsträckt samt utan lif och anda, att endast den fastaste
föresats kan göra en genomläsning af stycket möjlig." Erik
den nionde "uppenbarar visserligen icke något djupt
dramatiskt snille; men den är åtminstone lika väl och naturligt
anlagd, som vissa i sednare tider högt berömda skådespel."
Dictionen i denna tragedi är "alldeles lika med den i
Princessan Zaletta, blott rikligare späckad med moraliska och
politiska hvardagssentenser, hvilka de uppträdande
personerna i tid och otid framkrysta." På sina ställen söker ban
äfven gifva dialogen mer poetisk lyftning "genom
anbringande af ofta vanpassande liknelser och vidtsväfvande
hy-berboler, ur hvilken töckensky han dock snart nedfaller i
sin vanliga prosaiska platthet." Någon målning af tiden
linnes naturligtvis icke. En af personerne yttrar sig t. ex.:
Jag fick mig i en tub: med honom kunde jag
Med stor förundran se det mer än grymma stag.
Denna tragedi gjorde imellertid lycka på sin tid, och
framför densamma läsas tvenne gratulationverser af A. Leffler
och C. H. Wahlman. Den sednare slutar sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
