Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hesselius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Hesselius, Johan.
Oct. s. Å. I Leiden dröjde han någon tid, och hörde
Boer-have, Gravesand och Alhinus, och reste sedan genom
Tyskland och Österrike. Blef 1728 Prov.-Medicus i Nerike och
Wermland, 1735 Assessor i Collegium Medicum och 1743
Ledamot af Vetenskaps-Akademien. Afled på sin gård
Ahl-qvitteru i Wermland d. 10 April 1752, i dess 65:te år.
Gift med . . . Kåhre, som snart dog. Enda sonen
Johan, Exped.-Secret. i Justitierevisionen, dog 1800, lika
gammal som fadren.
Hesselius var liten till växten, men utrustad med stora
nalursgåfvor. Som läkare begagnade han gerna hjelpmedel
af de örter, på hvilka vårt land har lättaste tillgång. Hans
största nöje var att göra nya försök och upptäckter uti
växtriket. I Vetenskaps-Akademiens Dagbok 1747 läsas
hans försök och tankar om brännässlan, såsom tjenlig till
vinterfoder. Han gjorde äfven rön, huru bomull kan
samlas af våra Svenska Jolsterträn. Af kärnan i Solblommans
stjelkar tillredde han en fin svart ritfärg; af renmossan
försökte han att tillreda bröd, som kan göras temligen
välsmakande. Han påfann ett sätt att genom ansning bringa
enbusken till bättre växt, och sedan deraf få det vackraste
virke. Han samlade alla slags leror, jord, kalk, sand och
stenar, och anställde dermed försök. Han upptäckte äfven
den vackra hvita och rödspräckliga marmor, som finnes vid
Hjelmarens stränder. Genom brödren fick han från America
ett ansenligt förråd af ormar, ödlor, och flere förut okände
djur, som ban sedermera lemnade till Riks-Rådet Grefve
Carl Gyllenborg, hvilken skänkte dem till Upsala Akademies
Natural-Cabinett, hvarest de förvaras under namn af
Amphibia Gyllenborgiana. Hans förtjenster ihogkommos af Rikets
Ständer som vid 1747 års riksdag tilldelade honom en
belöning.
Skrifter: Diss. grad. de Morbis Navigantium. Harderv. 1721. —■
Berätt. och anmärkn. om ett slags torf, som i elden gifver en
krit-bvit aska. (Vet.-Akad. Handl. 1743. 5 qu.) — Berätt. om en
sjukdom, uti hvilken patienten ej kunde svälja neder någon tunn och
flytande spig, men väl annan hård och stadig mat. (Ib. 1746. 3
qu.) — Brännässlans tjenlighet till vinterföda för boskap.
(Vet.-Akad. Dagbok 1747).
(Källor: Sackléns Llk.-Hist. — Gezelii Lex. IV. — Åminn.-Tal i V.t.-Akad. i7si
af J. M. Mörk. — Rosenhanes Anteckn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
