Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Heurlin, Samuel - 2. Heurlin, Christopher Isaak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Heurlin, Christopher Isaak.
till och med under sista dagen af hans lefnad." Han dog
d. il Dec. 1855. Biskop Tegnér jordfäste honom och slöt
sitt tal med verser, hvarur som sluttanke här må anföras:
I liögre rymder hämtar nu den gamle,
Som |:& parnassen fürr, sin jubelkrans;
Men vi som här ännu bland grafvar famle,
O att vi en gång till vår jordfärd samle
Ett namn så kärt, så vördnadsvärdt som lians!
Skrifter: Utom ofvan anförde, äfven: Bidrag till Petropolitansk»
Vetensk. Akad. Ilandl. — Physiographiska Sällsk i Lund handl.
samt Utdrag ur en Journal, som blifvit hållen öfver utr. resorne i
Danmark, Tyskland, Frankrike och Holland 1771—73 af Sam.
Heurlin. Finnes i handskrift på Universitetets Bibliothek i Lund.
(Källor: S. Heurlin* lefnad, berättad af Nils Lindgren. Wexiö 1836. (Bihang till
Wexiö StiftsTidning 1836). — Theol. Qvartalskr. Lund 1836. 3:dje och 4:de h.—
Wexiö StiftsMatrikel. — Catalogus Maouscriptorum Bibi. Acad. Lund. Sect. II. p.
1. P. Wieselgren, Lund 1830.)
-N.
2. HEURLIN, CHRISTOPHER ISAAK.
Son af den föregående. Föddes i Åsheda d. 25 Oct.
1786. Blef 1804 Student i Lund och Magister 1808, vid
hvilket tillfälle de promoverade hade kungliga gäster (några
af den då exilerande Bourhonska familjen). Programmet vid
detta tillfälle af Prof. A. Lidbeck förtjenar ihågkommas. Det
var program till en ny tid, der humanistisk bildning
begärde rang jemte — snart nog framom — classisk lärdom.
Derur föll nog en och annan gnista ner i de unge,
lager-kransades sinnen. Promotorn försäkrade, att all uppfostrans
mål vore, att väcka aningen om det högre ursprunget i
ynglingens själ och uppblåsa det gudomligas gnista till flamma.
Dervid borde ynglingen ställas på mcdellinien mellan det
himmelska och jordiska, så att ban kunde utbilda de krafter
han eger för beggedera. Derföre fordrades både förmåga af
sanningens och skönhetens uppfattning. Detta nedsatte ej
lärdomen, utan upplyftade. — H. valde först den classiska
vitterhetens fält i den inskränktare begränsning, det egde
och ännu eger vid våra Universiteter. Men en kallelse till
Eloqu. Rom. Docens (1809) af Prof. J. Lundblad vittnar,
att ban tillegnat sig den Ciceronianska dictionen. Och
troligen har ingen varit ledamot af Sveriges regering, som
talat en mera flytande latin sedan Axel Oxenstjerna inkallade
Akademiskt lärde män i sitt Canzli, af hvilka flera sedan
fingo plats vid Rådsbordet. Mathematiken låg likväl H. när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
