Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hjärne, Gustaf Adolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärne, Gustaf Adolyh. 179
antog denna proposition, handla emot min öfvertygelse,
och ådraga mig allmänhetens förakt. Jag hade dessutom
det hopp att tiderna kunde ändra sig framdeles, och att
sådana ständer kunde komma tillsammans, som efterfrågade
hvarföre man tagit af oss förtroendet, och då de funno att
oss hade skedt våld, så vore den minsta skyldighet att icke
låta mig lida nöd, men om jag på det nu föreslagna sätt
gjorde min enskilda fred så hade jag efter ordspråket satt
mig mellan 2:ne stolar."
"Samma dag eftermiddagen kl. 7 kom sainma man igen,
och sade sig fått af Landtmarskalken i commission att
försäkra mig om dess beständiga vänskap och tillgifvenhet, i
anledning hvaraf ban lät mig veta, att Rådet ännu vidare
skulle komma att höras öfver Subsidiiärendet: att dess råd
vore, det jag i min förklaring ville skilja mig ifrån de
öfriga Riksens Råd, och låta förstå det jag nu efteråt fann
att jag misstagit mig i mitt tillstyrkande. Jag bad honom
berätta Landtmarskalken, det ingen vore bättre underrättad
än ban, hur litet rådsvärdigheten förblindade mig, han
torde ännu kunna erinra sig, hvad oss emellan passerat innan
jag kom dit, nar jag anmodade honom att hos H. M.
förekomma mitt utnämnande: att jag dessutom äfven vid denna
riksdags början låtit honom förstå, det jag vore sinnad att
nedlägga embetet, enär mina underdåniga rådslag vore af
Riksens Ständer öfversedde; således vore det icke möjligt
att bågen för att vid detta embetet blifva bibehållen, kunde
förmå mig att glömma bort mig sjelf, och begå en så
nedrig gerning, att erkänna mig felaktig, då jag höU före att
jag icke gjort annat än öfvertygelse och skyldighet kraft.
Jag bad att Landtmarskalken ville sätta sig i mitt ställe,
och så dömma hur vida det kunde vara honom möjligt att
göra ett dylikt steg, och alt man ej borde proponera sina
vänner sådant som man ej skulle vilja göra sjelf. Utom allt
detta försäkrade jag, det jag ansåg qvarblifvandet i Rådet
för det värsta onda som kunde hända mig, och att min fulla
föresats varit, att nedlägga mitt embete, enär mina rådslag
blifvit öfversedde. Ett embete som hittills varit mig tungt,
men efter denna riksdag blefve odrägligt. Ville Rikets
Ständer tillägga mig pension, som under det jag i så dyra tider
innehaft detta embete förtärt allt det jag och min hustru
egt, och nu näppeligen hade tillgång till så mycket att
mina kreditorer kunde få sin betalning, enär allt det blefve
bortsåldt som jag egde, så skulle jag anse för en lycka, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
