Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Holmbergsson, Johan d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 IIolm bergsbon, Jolian d. ä.
centurinrättuingen hade nu 4 ar förut fått det hårda slag
som ligger i 1786 Kgl. href, hvilket tillerkände de 8
äldste Doeenterne tjenstårsheräkning och det in duplo i
afseende på befordran i prestvägen. Den förmenta afsigten var
väl, att härigenom lärdt folk skulle uppmuntras alt söka
pastorat och presteståndet derigenom vinna en större
aktning. H. upphörde aldrig att beklaga denna missräkning
under det han sjelf undvek frestelsen att för feta pastorater
öfvergifva äfven lönlösa Akademiska tjenster.
Vi nämnde, att H. blifvit Docens i Jurisprud. ecclesiast.
Att kyrkolagfarenbeten skulle blifva den gren af Jurisprud.
ceconom., hvari ban skulle docera, visste ban ej förrän han
läste det af Decanus på svarta taflan uppslagna docentpatentet.
Under sina tvååriga studier till Jur. Cand.-examen hade han
ej sett sig om i den grenen. Efteråt har ban väl trott sig
se en fint med fin syftning på de motiver, den klarsynte
Prof. G. Flygare torde anat hos den som vändt H:s tankar
åt lagfarenheten; men det kan ock förklaras af hans
kännedom deraf, att H. under sin Philos. curs något sysselsatt
sig med Theologi. Emedlertid voro H:s begrepp i
Theolo-gien sådana, att om det stått i hans val, han visst icke
förbehållit sig kyrkolagfarenhet till undervisningsämne. Der
möta problemer, hvilkas upplösning (om denna eljest för
menskligt förstånd är möjlig, sedan Kyrkan ej mera är ett
synbarligen från staten afskildt samfund) den nu nära 80:de
året varande juristen anser sig lika litet vuxen som den
50-årigc Docenten. Så mycket tror ban sig dock nu se, ätten
utredning och närmare bestämning af dessa problemer voro
ett värdigt ämne för en snillrik och derjemte andligt
upplyst man. På rationalismens, socinianismens eller papismens
vägar kunna knutar väl afhuggas men ej upplösas.
Emedlertid jagade kyrkelagfarenhcten II. till Stockholm,
der ban såsom uppvaktande i Svea Hofrätt sökte vinna
någon färdighet i lagens tillämpning. Denna Hofrätt hade på
den tiden några äfven i vetenskapligt afseende aktningsvärda
män. Isynnerhet var den sedermera till v. President
utnämnde Zellén en lika djup theoreticus som skarpsinnig
pra-cticus. För H. var väl den tidens stilus curiæ i början
vidrig, men fastän ban efter band vande sig dervid, är det
dock ej i det afseendet, som ban alltid ansett bandläggningen
vid de praktiska verken såsom ett oeftergifligt villkor for
lyckliga framsteg i theorien. Meu utan denna handläggning
kan sjelfva theorien komma att i flera stycken bli origtig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
