Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Holmbergsson, Johan d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 IIolm bergsbon, Jolian d. ä.
clcsiastikTidningcn, deri dock ett tryckfel bör anmärkas
(delar för daler); 12) "Strödda anmärkningar öfver Lagens
rätta förstånd och tillämpning såsom bilagor till olfcntliga
föreläsningar" tr. i Lund 1825. Som denna skrift väntar
sin författares noggrannare justering, har den ännu ej egentl,
lemnats i allmänhetens händer. 13) "Program på latin vid
Juris utriusque Doctorspromotionen i Lund 1820: Om
Svenska och Romerska lagens likhet i frågan om periculum rei
venditæ, ante traditioncm, och denna frågas oberoende af
den om sakrättens öfvergång genom blotta köpslutet" — den
enda Juris Doctorspromotion, som på grund af præstcrade
prof af juridisk lärdom egt rum vid Lunds Akademi från
dess stiftelse till närvarande tid, då IL, utan att inbjuda
några stjernhcklädde, promoverade tvenne Doctorer H. S.
Collin och C. J. Schlyter, hvilka, enligt deras promotors
omdöme, "mer hedrade hatten än hatten dem".
Vederbörande och icke vederbörande ha klagat
deröfver, att H. ej bildat en skola af lärjungar, hvarur
efterträdare kunde väljas. Så klagade ock de vise i Stockholm
öfver Calonius. Att dana någon till lärd, synes ungefärligen
vara detsamma som att exercera någon till fältherre. H.
kunde väl hänvisa till de nyssnämnde 2:ne Doctorerne ocL
svara som elephanten svarade räfhonan i fabeln; men han
anser sig ej ha danat desse män. De ha danat sig sjelfve.
H. har ej gjort mer för att visa dem vägen, än ban gjort
för andra elever. Men att ej flere än desse sjelfständigt
gått fram, då likväl anlag och snille funnits hos ej så fa,
dertill är väl rätta orsaken, att höga vederbörande, till och
med vid akademiska tjensters tillsättande, icke alltid visa,
att grundlig lärdom ligger dem om hjertat, hvaraf de
lofvande ynglingarne hogfällas och hellre ingå på banor, der,
om de mista en befordran, en mängd dylika kunna anses stå
dem åter. Då de män, hvilka gjort sitt namn odödligt
genom det utomordentliga sätt, hvarpå de utgifvit och den ene
ännu fortfar att utgifva "Sveriges gamle lagar", ansett för
en ära att kalla sig H:g lärjungar, må här nämnas på hvad
sätt Sveriges juridik fick denna laghistoriska rigtning. H.
läste en dag i Stjernhjelinska editionen af Vestgötha lagen,
att ett skäl för giftoman alt vägra brudgumen sin brud vid
den tid då han begärde vigsel, vore, om Rrud varder
in-nebränd. Skälet syntes nog fullgiltigt, men lf. tviflade, alt
de gamle så tanklöst lagstiftade. Anande ett tryckfel,
uppgår han på Kgl Oibliothcket (ban vistades då i Stockholm).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
