Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - a. Den äldre linien, till Åminne - 1. Horn, Clas Christersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Horn, Clas Cliristersson. 225
Chr. i Estland ocli tog större delen af landet i besittning,
hvarjemte han gjorde ett härjande infall i Liflland *).
Emedlertid hade Clas Chr. vid kröningen d. 29 Juni
1561 frånvarande blifvit utnämd till Friherre. Någon
förläning medföljde väl icke, men ban fick dock samma dato ett
särskildt gåfvobref å åtskilliga gårdar i Roslagen ocb
Finland, och blef nu utnämd till Ofverstemarskalk. Han intog
Pernau med storm, Padis fästning, och, genom den tappre
Mornay, slottet Witte, jten, Hapsal med flere orter. Men
öfverfallen af Danmark, måste Konungen kalla till sig den
segrande härföraren, hvilken nu intog ett rum i Rådet (1565),
och sedan nedsändes mot Småländska gränsen, der en
armée samlade sig, öfver hvilken Erik sjelf tog öfverbefälet.
Halmstad stormades af Clas Christersson och Mornay, men
utan framgång, emedan artilleri felades. Svenska hären
måste då draga sig tillbaka inom Svenska gränsen. Då
Danskarne tågade efter, stod ett blodigt slag vid Fjälgränne, i
hvilket man å ömse sidor tillskref sig segern. I början af
följande året (1564) ryckte Svenska Fältmarskalken emot
Bohus på isen. Oaktadt denna var 6 qvarter tjock, sjönk
dock en del af artilleriet, som fördes af Fälttygmäståren
Clas Fleming, och deribland den grofva mörsaren Skäggan,
om hvilken man hade sagt: när Skäggan kommer att gnägga,
så resa sig murar och väggar. Med de få kanoner, som
Clas Chr. sjelf medhade och under den stränga vintern,
hvaraf mycket folk ihjälfröso, kunde intet emot fästningen
uträttas, utan Svenskarne måste med förlust upphäfva
belägringen. K. Erik, deröfver otålig, skref ett bannebref till
den tappre krigaren, hvari han bland annat yttrade, att han
förhållit sig "obeskedligen," men uppdrog kort derefter C
almare befästande åt sin "käre ber Clas", och skickade honom
sedan frampå sommaren till Vestergöthland, att dela befälet
med Momay, "icke af misstroende, utan efter her Clas är
en förfaren man."
*) I ett bref af d. 8 Mars 1862 till Fältherren klagar dock
Konungen, att lian låg stilla i Itefle, emedan mycket folk för honom
dött öfver vintern. I anledning deraf förebrår Konungen bonom, att
medan man för Tyskarne "haffuer funnedtt rådh och loceret them i
kosteligh herbergh, bettalett för them och lathedt them haffade theri
härligheet", så hade man låtit Svenskarne "ligge uth i frosth och
köldh och frysse sig fördcrffuet, liike, som andre beester öch
oskä-lighe crcatur." Äfven året derpå förebrådde han fältherren, att man
mer litade på Tyskar än Svenskar, ehuru dessa enligt K. Eriks
öfvertygelse äro "like dugeligitt folcli". Adlersparre Hist. Saml. H.
jid. ö o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
