Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. Den yngsta linien, till Wuorentaka - 11. Horn, Arvid Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
H o n n , Arvid Bernhard.
11. HORN, ARVID BERNHARD.
Han var född d. 6 Apr. 1664 på Wuorentaka, ett gods
hvaruti farfadern efter sin farbroder Arvid (se ofvanf.) ärft
största lotten. Men denna egendom var föga indrägtig och
barnen många. Derföre kunde modren, som tidigt (1673) blef
enka, och bodde på Liesniemi nära Åbo , föga kosta på deras
uppfostran och derföre blefvo alla fem sönerne bestämda för
krigstjensten. Äfven sedermera befunno de sig under deras
första tjenstetid ofta i den bittraste penningeförlägenhet, så
att en af dem, Bengt Johan skref 1684 — vid 16 år
redan militär — att hans kläder voro så lappiga att han
skämdes att visa sig, och kunde i sin nakenhet ej ens gå i
kyrkan. Deras belägenhet skulle blifvit alldeles förtviflad, om
icke, sedan deras moder skickat dem sin sista penning,
stundom än deras faster, Grefvinnan De la Gardie f. Förhus,
än deras moders svåger, Major Knubbert, kommit dem till
hjelp *). Af sina fem söner måste modren se fyra falla för
svärd: nemligen Bengt Johan, hvilken såsom Capitaine
stupade vid Narva, Gösta, som sköts vid Belgrad 1697 som
Öfverste, Christer sedan han förut varit fången i Ryssland,
samt Carl Magnus. Endast en af sina söner, den käraste, såg
den fattiga enkan uppstiga till statens högsta värdighet —
eller som han sjelf skref till modren — "blifva tagen från
stoftet och satt bland furstar" — samt kanske mer än
någon annan af detta namn välsignad med gods och rikedomar.
Arvid Bernhards första steg på tjenstebanan voro dock
icke mindre mödosamma än hans bröders. Redan 1682 hade
ban såsom Volontaire ingått vid Lifgardet. Nästan ett belt
år måste han utan lön bära musketen, innan ban blef
Sergeant, och ännu förgingo två, innan han (1685) befordrades
till Fändrik, ty under dessa fredstider gingo befordringarue
i krigsståndet ganska långsamt. Under denna tid befann han
sig ofta i penningebrist, "helst allt i Stockholm kostade
penningar, och intet vore att förtjena". Detta hindrade
honom dock icke att kosta sina fyrkar på undervisning i sitt
yrke; äfven skref ban 1682, att "som fred vore, så vore
nu tid att påminna sig sina studier, på det tiden intet
måtte löpa fåfängt af".
Den enformiga, svagt lönade vaktgöringen hade dock
för den ärelystne ädlingen ingenting retande, hvarföre han
*) De la Gardieska Archivet IX. W7 o, f,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
