Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. Den yngsta linien, till Wuorentaka - 11. Horn, Arvid Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 H o n n , Arvid Bernhard.
été ternles par une ambition démesurée et vindicati<MS dont
le Baron de Görtz fut la victime. Seg ennemis l’aceuserent
d’avoir utilement employé le masque de 1’hypocrisie ponr
gagner le Clergé et pour en imposer aux esprits foibles:
cependant il a toujours temoigné de la noblesse dans ses
sentimens et choisi d’ordinaire les moyens les pius honnètes
pour parvenir k ses fins." — Geijers omdöme (sid. 76) är
följande: "Denne Minister egde all den fordna aristokratiens
stolthet; hade såsom en af Carl XII-.s Generaler, glänst
genom det mest ridderliga mod, men i sin ålder dämpat
braeande passioner till en lugn och äfven mild yta, som väl
anstod hans utmärkta, sköna och värdiga gestalt. Han
iakttog med förkärlek strängheten af gamla seder, och
imponerade ej mindre på hof än folk genom en värdighet som var
honom naturlig, och genom en gudsfruktan och välgörenhet,
•om gerna gjorde sig offentliga. Han for med penningpåsar
i sin vagn för allmosors utdelande; bad, enligt forntida bruk
hvar gång det klämtade, och lät hvarken Ministrars eller
det mest lysande sällskaps närvaro afhålla sig ifrån att med
hela sitt hus på knä göra den vanliga aftonbönen. 1 Rådet
omgaf han sig gerna med ättlingar af de gamla slägterna,
Bondar, Bjelkar, Gyllenstjernor, och hade en tradition af
gammal senatorisk statsklokhet, lämpad till Sveriges
förändrade ställning." Drottning Ulrika Eleonora, som var
mycket minnesgod i hat, kunde aldrig förlåta honom, att han
aftvungit henne afsägelsen af enväldet; K. Fredrik älskade
honom föga mera, ehuru gemensamma interessen tid tals
förenade dem båda och ehuru han kallade konom "Alter Väter."
I sin egen handskrifne Historia yttrar han sjelf om sitt
förhållande till Hofvet: "af hofgunsters utdelande var dock
Grefven aldrig i besittning, och hos Dr. Ulrika Eleonora hade
han ej heller någon särdeles ynnest: all utvärtes höflighet
var förmodligen ett sjelftaget tvång å ena och en oundviklig
skyldighet à andra sidan; orsaken lemnar manderkän: torde
hända att hon kan igenfinnas under 1713 års riksdag." De
rika arfvingarne skänkte honom intet monument: ehuru H.
ända till de fyra sista åren före sin död varit
fäderneslandets egentliga regent, och ehuru han varit Canceller för
trenne Universiteter, som vid denna tid annars aldrig
sparade sina granna latinska phraser, höjde sig på hans stoft
ingen loftalares röst. Man böjde nu knä för en annan guda
dynasti och de herrskande tålde lika litet som de fallne,
sanningens och frihetens språk. H:s minne har först i våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
