Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haeffner, Johan Christian Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 Haeffner, Johan Christian Fredrik.
cenerne, hvilken han ansåg för en konstens triumph och
tillika påstod hafva åstadkommit en stor effekt, under det att
mindre lärda öron deruti blott uppfattade ett musikaliskt
virrvarr. H:s theatralista stil var bildad efter Glucks,
hvilken ban å denna väg nästan uteslutande beundrade;
"sålunda blef recitativet hos honom icke blott ett öfvervägande
element, utan ock det ämne, hvarur den lyriska
tankegången utvecklade sig i den egentliga sången. Otvifvelaktigt
är ock detta närmast öfverensstämmande med begreppet om
ett musikaliskt drama, emedan recitativet är handlingens
sjelfva uttryck, då deremot arian är liksom betraktelsen
deröfver, känslans samlade reflexion. H. sökte ännu strängare
än sin mästare utveckla den recitativiska eller dcclamatoriska
beståndsdelen, hvilket hade sin grund i en naturlig egenhet
eller rättare brist, ty han declamerade sjelf i musik,
alltid rigtigt, ofta kraftfullt, och omvexlingen af rhylhmer oeh
slutfall, hvarvid hans stora kännedom af harmonien kom
honom till hjelp, öppnade för honom stora tillgångar. Men
han var ej rik på melodier. En omständighet, hvaruti han
med framgång efterföljde sitt stora mönster, var den, att
strängt hålla sig till texten. Tonen blef icke, såsom hos
mängden af nyare compositeurer, någonting för sig, utan
var ordets förhöjda form, färgen till ritningen. Med denna
föreställning var det naturligt, att ban städse skulle med
yttersta noggranhet iakttaga icke blott ordens materiella
tonvigt, utan ock den rketoriska accenten." Också
berömde ban sig att hafva lärt svenska språkets deklamation af
Thorild. Utom dessa Skådespel har ban författat öfver 20
Prologer vid särskilda högtidliga tillfallen, jemte åtskillig
annan tillfällighetsmusik.
I följd af natur ock grundsats lät H. sina theatraliska
compositioner alltför mycket sakna det lyriska, veka, sångbara
elementet, hvilket ban sökte ersätta genom det massiva,
genom en konstrik instrumentering och generalbasens
resour-ser. Sedan Kraus dött och Vogler gått bort, ansåg ban sig
för den ende i Sverige, som rätt förstod sig på fugans
behandling och de djupare delarne af barmonie-läran. Detta
ersatte dock icke i hans theatercompositioner de egenskaper
man med eller utan skäl der saknade; ock i en tid, då
sjelfva Glucks bästa Operor icke voro rätt populära, var det
derföre ej underligt, om hans lärjunges operor, med vida
mindre snille och med en måhända för stor öfverdrift af
hvad som hos mästaren var eget, icke på repertoiren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
