Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haeffner, Johan Christian Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 Haeffner, Johan Christian Fredrik.
tjusande melodien till Atterboms Hulda Rosa, hvilken
visserligen fornt var satt till ett poem af Valerius, men finnes
likväl under H:s namn infördt i Musikalisk Tidskrift. I alla
så muntliga som skriftliga strider, blef vanligen H. den
underlägsne, emedan han icke kunde försvara sig: ban förstod
blott ett enda språk, tonernas; äfven då han begagnade sig
af andras pennor, voro hans utkast eller hans muntliga
uppgifter så förvirrade, så uppblandade med främmande ämnen,
alt det kostade yttersta möda att uppfatta hans egentliga
mening — och hälften af hvad han egentligen velat säga,
blef ändå osagdt. Förf. af denna artikel, som hjelpt
honom med flera uppsatser, så polemiska som vetenskapliga,
talar af egen erfarenhet. Deremot var H. fullkomligen på
sin plats i Upsala. Visserligen dundrade han äfven der i
orchestern och öfverhopade Studenterne i sin hetta med
oti-digheter. Men man lärde snart känna honom: man
behandlade honom såsom ett stort sjelfsvåldigt barn, hvars uttryck
man icke frågade efter. Han var upprigtigt älskad, och
älskade ungdomen lika varmt tillbaka. Åt en stor mängd gaf
han fri undervisning, oaktadt sin fattigdom, som följde
honom genom hela lifvet. Ilan kallade alla Studenter obesedt
"du", och dessa kallade honom tillbaka "farbror." Då han
1819 efter sin flyttning för första gången kom till Stockholm
blef ban på Norrbro omgifven af en massa unga i Upsala
bildade embetsmän, som alla kallade honom farbror,
hvarföre gubben icke litet förundrade sig. I umgänget var han
glad, skämtsam, ehuru icke i den finaste stil, och rik på
anekdoter, särdeles af det scandalösa slaget. Spratt och
pojkstreck, ofta plumpa men alltid af ett oskyldigt slag,
älskade ban ännu i ålderdomen. Han var sjelf ganska
lätt-trogen och förutsatte detta hos sina åhörare: en skarp
gräns-linia mellan sanning och dikt uppdrog han aldrig, qch
tycktes sjelf tro på de flesta af sina dikter. I Riograpbien uti
Pantheon berättas, såsom ett bevis på opålitligheten af hans
uppgifter, följande samtal; H. började: "Als ich in Wien
war..." Vogler: "Da sind Sie ja niemals gewescn!" — H.:
"Als ich in Dresden war!!" . . . "Da sind Sie ja auch
nicht gewesen." — H.: "Nun dcnn, zum Teufel, als ich in
Hamburg war" . . . och så fortsattes berättelsen. Vi tvifla
dock på sanningen af denna anekdot. Förf. har för många
gånger hört honom beskrifva och prisa Maria Theresia,
Pra-tern, folkspektaklerna, de stekta dufvorne, och de inånga
vinsorterne, för att kunna betvifla att han varit i Wien, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
