Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haeffner, Johan Christian Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 Haeffner, Johan Christian Fredrik.
i Svenska församlingen, oeh att återföra ekoralen till den
renhet den egde vid reformationens början. Sedan han
grundligt studerat Luthers och andra äldre kyrko-compositörers
skrifter samt skaffat sig en rik samling af flera
protestantiska församlingars äldsta choralböcker, utgaf han 1808 en af
sig gjord omarbetning af Svenska Choralboken. För denna
fann han dock icke gehör: i tio år arbetade ban i tal och
tryck oaflåtligen för en förbättrad smak, men hans åsigter
vunno utom Upsala föga bifall; slutligen vanns dock detta
mål, då Wallin kom i spetsen för Psalm-comitén, och
genom Geijer blef gjord uppmärksam på H:s förtjenster.
Omarbetad och förbättrad blef hans Choralhok 1819 af K.
PsalmComitén gillad och antagen. Hans ekonomiska vinst å
detta företag blef dock, i följd af flera okloka anstalter,
temligen obetydlig. Hans varmaste önskan var att införa den
fyrstämmiga sången, för hvilket mål en hans lärjunge,
Hof-Predik. Dillner, med prisvärd omsorg nu arbetar. Också
satte II. mest värde på kyrkomusik, och påstod att en af
honom i en berrnhutisk kyrka i Tyskland hörd psalm sjungen
fyrstämmigt af 2000 röster, var någonting så himmelskt och
storartadt, att all annan musik deremot vore ett intet. Näst
Luther, som skapat den protestantiska kyrkmusiken,
värderade han Hændel, Graun, Marcello; af verldslige tonsättare
Seb. Bach och Gluck och på längre afstånd Haydn;
musikens förfall daterade ban från Mozart, hvilken han väl
mycket beundrade, men dock ansåg hans smak för alltför
flyktig, och påstod mellertid, att denne store man vid slutet
af sin bana ombytt grundsatser och ämnade återvända till
den stränga stilen, hvartill hans Requiem var en
förberedelse. Hos Beethoven värdeiade han vissa partier, men
tad-lade det nyckfulla, bizarra, fantastiska, och anmärkte att
det fattades honom stil. För Rossini, som vid slutet af
hans lefnad hos oss var modern, hyste han ett djupt förakt.
Hans omdömen om Svenska compositörer berodde mestadels
på arten af hans personliga förhållande till dem, och derföre
hade de fleste ingen blid domare i honom. Förf. erinrar sig,
att ban engång kom till H., då han nyss till genomseende
emottagit melodien till Geijers Kolargosse, som skulle
tryckas i Iduna. På frågan om styckets värde, använde H. sitt
favorit-uttryck: "det duger dock icke en gång för sckwin."
Några dagar derefter yttrade han: "hör du man nu
engång huru Geijers Kolargosse låter." Sedan det vid
klaveret var sjunget, tillade han: "det är ju man alldeles
förträffligt. Jag har ändå inte ändrat mer än några få noter."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
