Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hörberg, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hörbbho, Per. 349
saken ställs framfor oss i hela denna gloria af skönhet,
hvars närvarelse ger oss fullkomlighetens intryck. Till
hans hastiga sätt att arheta bidrog väl ock den
omständigheten, att han fick måla så mycket på beställning åt
personer (t. ex. föreståndare för landsförsamlingar), som
mindre bekymrade sig om arbetets ästbetiska halt, än att det
skulle snart och för billigt pris bli färdigt. Hörbergs
konstsinne och samvetsgranhet tilläto honom ej att måla sämre
för det, att man föga förstod och dåligt betalte honom;
men han såg sig dock nödsakad att vänja sig vid en
skyndsamhet, som skaffade bröd i huset åt hans torftiga familj,
fastän icke befordrade hans framsteg i Konsten. Sjelf
yppade han stundom ett klarsynt missnöje deröfver. Men hvad
man än må anmärka mot åtskilliga detaljer i hans
målningar ; hvad än med skäl må önskas vid hans teckning och
colorit: genialisk, naturlig, uttrycksfull och af en stor
anda genomträngd, ar dock den allmänna charakteren af hans
verk. Ju mera obegränsad han kände sig, ju mera
gigantiskt han fick taga till sina figurer, och på ju längre
afstånd åskådarn måste ställa sig för att hämta total-effekten,
ju herrligare äro hans arbeten. Så t. ex. hans ryktbara
al-fresco-målningarvid Finspång; Titanomachier, Heroer,
Amazoner, — sådant var, i Antikens spher (annars icke hans
egentliga), det som han förstod: de äro alldeles förtjusande.
Portraiter deremot kunde han allsicke måla (åtminstone i
senare dagar), utom sitt eget, hvilket han gjorde förträffligt;
alla andra blefvo aldrig lika, oeh det som värre var, alltid
fulare än originalen. Naturligtvis trodde han sjelf
motsatsen. Hans herrskande tycke för det Colossala förnekaf sig
cj i hans maner att behandla Ghristendomens ämnen. Det
lekande, det vällustiga, det sireniska låg honom fjerran;
mindre det romantiskt elegiska, ehuru han visst ej kan
kallas sentimental. Detta sista bryter ofta fram hos honom,
men mera såsom en omedveten naturton, än som cn sjelfva
subjektet tillhörig egenskap. Det är Nordens melancholi:
inom sig sluten, fåordig, utvärtes kall, nästan som is; men
invärtes gnistrar i rastlös hvirlling ett Ixionsbjul af eld, och
lavan kokar sjudande i djupet.
Med denna charakteristik sammanstämmer i det
hufvudsakligaste den, som G. A. Silverstolpe i Stockh. Posten
meddelat, och hvarur vi här låna det väsentligaste:
Förtjensten af H:s målningar låg egentligen i compositionen
eller hvad man kallar hållningen. Denna var i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
