Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg till Bokstafven H - Hambræus, Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II a m d iv æ c s , Jonas. 585
Sr fyllt sitt predikokall, Lura han ofta till den store K.
Gustaf Adolphs höje predikat i hans hof, huru han i Paris
undervisat hade publice och privatim och enligt företedt
betyg af Parisiska Universitetet, blifvit utnämnd tijl Prof.
E. O. och Regius i Österländska Språken med K. fullmakt
och behörige privilegier; huru han både med lära och
lefverne gagnat församlingen; med Ronungens i Frankrike
permission betjent som luthersk prest kungliga Legaten, Herrar
och furstar, och det med stor möda och beröm på
mångfaldiga orter i landet; att han ej med menniskofunder utan
med skriften förklarat skriften, och att ban uppoifrat all
menniskogunst, der sanningen så fordrat; huru han tagit
bladet från munnen, der den helige Andes straff-embete måst
hållas uppe i vördnad, tjenande Gud och ej menniskor o. s. v.
Han hade saknat tillfälle att uppenbara sin trohet mot
de grundsatser, hvilka då i Lutherska kyrkan voro ansedda
för lifsfrågor. Den svenska politiken — om än någon gång
slumrande — begrep rätt väl sitt intresse i
syncrctism-frå-gan. Så länge de begge mot Påfven lika protesterande
kyrkorna söndrade sig i några uttryck rörande -läror, hvilka väl
beggedera måtte erkänna som outgrundliga, så var Sverige
hufvudet för den ena, den Lutherska. I den stund de
förenats, hade England blifvit protestantismens hufvud. Om
än theologerne med prestkappa ej alltid förstodo denna sida
af frågan, förstods den väl af theologerne i talar och de
voro cj de minst lärde. Det vill synas som den, hvilken
dicterat det bref Carl Gustaf vid 18 års ålder
underskrif-vit, rätt väl begripit vigten af att ge H. rätt i sin strid med
Hugo Grotius, hvilken Mollerus kallat calvinizans.
Emellertid kan Grotii bus ge en försmak på behaget af religiös
monoeci. I detta hus predikade d’Or, en reformert prest
om helgdags e. m., då II. predikade om f. m. När ej
satserna fingo antagas erkända, och blott tillämpningen
uppdragas prediksstols-lalaren, uppstod snart kathedrar för
polemisk theologi i stället för predikostolar. Grotius fick
pröfva, huru litet makten förmår i slika strider, der den ej
velat förekomma dem. Han försökte att imponera, men
II. föl-klarade, som en äkta protestant, att han ej lät i
trossaker sig åläggas någon tystnad, och förklarade sjelfva för-
inaren. Ett misstag är det nog också, att på anförde ställen
för-Wara II. för l*rof. vid Parisiska Universitetet redan d. I Dec. 1626,
då lian nyss ankommit frun Sverige, som informator för de unge
]tålamberna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
