Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klingenstjerna, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K lingen stjerna, Samuel.
83
blidka: ty ban glömde ganska lätt andras förseelser emot
sig, och när de en gång voro glömde, så påminte ban sig
dem aldrig mer. Han ägde icke den konsten, att förställa
sig, utan sade rent ut hvad ban tyckte: men ban harmades
icke öfver den, som tänkte annorlunda än han. Som ban
hade en oförliknelig gåfva, att snart se in uti en sak, så
hände det esomoftast, då han skulle svara eller utlåta sig
emot andras tankar, att han med ogemen qvickhet
föreställde saken på den sidan, der dess orimlighet sågs
aldratydli-gast, och om ämnet var mörkt, så var ban mycket lycklig,
att upplysa det genom liknelser. De som på sådant sätt
blefvo bragte till tystnad, kunde ibland blifva misslynte
öfver sina sä tydeliga misstag; men de harmades sällan öfver
honom; ty de visste, att ban ej gjort det attforevita, utan att
upplysa. På samma sätt gjorde han sjelf, om någon sade
honom emot, ocli hade skäl dertill. Det var honom omöjligt, att
strida emot öfvertygelse, utan ban gaf alltid sviga för den, som
bar sanningen för sig, och ban tyckte alltid, att rättvisan borde
vara det förnämsta ändamålet i alla gerningar. Han hade
icke den svårigheten, som många andra hans likar, att ej
kunna i hast göra sig af med sina djupsinniga speculationer;
ty ban kunde gå ifrån det svåraste och ännu oafgjorda
problem, uti både skämtsamma och allvarsamma sällskap, och
der med all sinnes ledighet deltaga i umgänget, på ettsätt,
som alltid förnöjde. Om man skulle göra en samling af alla
hans vid sådana tillfällen lemnade qvicka och sinnrika
utlåtelser, som alltid passade oförlikneligen väl, så skulle det
utgöra en liten vacker bok. Han var ömhjertad, och deltog
med stark känning uti det som hände andra, hvaruti jag
sett honom gå så långt, att han med större tålamod kun
nat fördraga sina egna, än andras motgångar."
"Sin vänskap gaf han helst åt dem, som, jemte det han
var öfvertygad om deras redlighet och goda hjerta, äfven
liknade honom i tycke och smak, och kunde gå in med
honom uti samtal, om de saker, som roade honom, det Är
sådana, som hade insigt och kännedom i vetenskaper,
vitterhet ocli lärdom. Den som hade hans vänskap, han hade
hela hans hjerta, och det var honom en verkelig förlust,
när han miste en vän."
K. var Ledamot af VetenskapsSociet. i Upsala, af Vet.
Akad. i Stockholm (vid stiftelsen 1759), af Royal Society
i London, samt Correspondent af Vetenskaps Akad. i Paris-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
