Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Knös, Anders Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knös, Anders Olofsson..
109
ger hans älsklingsförfattare. Med J. D. Michaelis kunde han
ej fullt förena sig, ännu mindre med Semler och
theologer-ne af dennes skola; aldraminst med Kant och dem, som på
theologien använde hans philosophiska system. Ehuru
mångfaldiga hans öfrige embetsåligganden voro, dem han alla med
nit och kraft fullgjorde, var hans tid till vetenskapliga
forskningar tillräcklig, ty han hade indelat den på det mest
regelmässiga sätt och endast mycket vigtiga orsaker kunde
komma honom att bryta mot den ordning ban i detta
hänseende sig föreskrifvit. Morgnarne användes till
vetenskapliga sysselsättningar; den sednare delen af förmiddagen till
embetsgöromål; helst om aftnarne mottog ban besök och
samlade då nästan dagligen omkring sig en krets af prester
och studerande", dem han sökte genom samtal väcka till
samma nit ocli allvar, hvaraf ban sjelf lifvades. Dessa
afton-samqväin voro mycket besökta; minnet af dem fortlefver
ännu hos äldre prester i Skara Stift. Hans predikningar voro
icke utmärkte af vältalighet, men af hjertats erfarenhet,
nitets och öfvertygelsen värma. Bland sina embetspligter
älskade han mest catcchetiserandet och fortsatte dermed,
äfven sedan ålderdomen tvungit honom att upphöra med de
öfrige. Alla prestembetets åligganden betraktade och
utöfvade ban från deras högsta synpunkt, den af en fortsatt
själavård. I kyrkodisciplinens handhafvande var han noggrann
och sträng, Ilans brinnande nit förekom kalla naturer
stundom brännande, men ingaf aktning åt alla. I allmänna
lifvet var ban gästfri, öppenhjertig, vänlig, dock allvarsam.
Den sista yttre utmärkelse vann han, då han 1795
utnämndes till Ledamot i K. Ecclesiastik-Committeen. Hans
sista arbeten voro de anmärkningar vid Förslagen till Ny
Handbok och Psalmbok ban till denna Committé insände.
Under hans sednaste år voro hälsa och krafter svaga; Han
afled i Skara d. 29 Maj 1799 efter få dagars sjukdom till
följe af ett fall på sitt kammargolf.
Vi slute denna biographi med att anföra följande
omdöme af Doctor Ödmann: "Den vördnadsvärde DomProsten
D:r Knös var öfver bela fäderneslandet *känd för sin
vidsträckta lärdom och sina djupa insigter i den H. Skrifts
förklaring. Under sin långa embetstid hade ban oupphörligt
ådagalagt det varmaste nit för de begrepp han fattat om
Uppenbarelsens heliga sanningar. Aktningen för hans
snöhvita hjessa ålade äfven dem, som med honom tänkte olika
att förgäta ett eller annat utbrott, alltid vördnadsvärd! från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
