Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Knös, Carl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121 Knös, Carl Johan.
mer varmt nit for Konung och Fosterland skall ingen annan
på en dylik plats kunna tillerkännas."
I det presterliga kallets functioner och åligganden ägde
D:r K. den fullständigaste insigt och rik erfarenhet. 1
yngre åren hade han en gång under sin medhjelpares sjukdom
mera än ett års tid ensam tjenstgjort i sin
Præbendeförsam-ling, predikat hvarje helgdag och fullgjort alla öfriga
presterliga förrättningar. 1 utöfningen af dessa deltog han
sedermera gerna och ofta. Såsom andelig talare ägde han
utmärkt behag och styrka i det extemporerade föredraget,
dock uppträdde han aldrig såsom predikant utan att hafva
förberedt sig genom den sorgfälligaste meditation. Derföre
var han ock såsom prest och predikant älskad och värderad.
Då han 1815 och 1825 var föreslagen till
DomProstEmbe-tet i Skara, erhöll ban båda gångerne Församlingens
enhälliga kallelse. Vid den förra ledigheten såg ban med glädje
en af sina förtrognaste ungdomsvänner, D:r Olbers intaga
denna plats. Dennes oförmodade frånfälle Sörjde han djupt.
Haus befordran till D:r Olbers’ efterträdare vid
DomProst-sysslan (182o) och hans snart derefter skedda utnämning till
Ledamot af Kongl. Nordstjerne-Orden (182G) blefvo hans
sista yttre utmärkelser. ^
DomProsten C. J. Knös hade från spädaste barndomen
haft svag kroppsconstitution och ofta vacklande hälsa. Den
djupa andelighct, som utgjorde grunddraget af denne
Andans man, framstrålade klar genom kroppens fina, lätta
om-klädnad. Hans milda, jemna, glada lynne, frugten af en
sann gudsfruktan, bidrog dock att uppehålla krafterne och
förmildra sjukdomssmärtan. I sina yttre förhållanden hade
han varit ovanligt lycklig; han hade vunnit i sina båda
äktenskap en oafbruten huslig sällhet och genom tidig
befordran en verkningskrets, som var honom kär, ägde många
och varma vänner, som högt värderade hans själfulla
umgänge, hvilket, antingen verldsliga eller andeliga ämnen
afhandlades, var lika utmärkt för mångsidiga kunskaper,
praktisk blick och rik erfarenhet. Det syntes, som skulle
bepröf-velsen, detta, enligt Luthers bekanta yttrande, tredje
vigtiga medlet för bildande af en rätt theolog och sann christen,
uteblifva såsom för honom mindre behöflig. Dock den kom
omsider. Då ban under den utomordentligt varma sommaren
1826 en söndag predikade i Holmestads annexkyrka inför en
o-vanligt talrik åhörarekrets,, hvilken icke i kyrkan kunde
inrymmas och genom fönstrens uttagande beredt sig utväg att hö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
