Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Kolmodin, Olof d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kolmodin, Olof d. ä.
155
år fore sin död träffades af ett nerfslag, som återkom 1856,
och slutligen d. 14 Juli 1838 hastigt ändade hans lif. Han
Tar denna sommar, såsom vanligt, på besök hos sin vän och
fordna Elev, Grosshandlar Arfvidson, på Broby, hade denna
afton, under en promenad, skiljt sig från sällskapet, men
återkom icke; då man gick att uppsöka honom, befanns ban
död liggande på en kulle beglänst af aftonsolen.
Gift 1803 mecl fröken Ulrika Eleonora , † 1815, dotter
af Öfversten och Ridd. C. G. Rchnbcrg och dess fru Ulrika
El. v. Rothstein. Efterlemnade en son, Carl Olof, Pbil.
Mag., och en dotter. Af den aflidne finnas 2:ne oljemålade
porträtter, det ena i Vestgötha Nationssal, det andra i
Skytteanska huset.
Prof. K. var en högt aktad Universitetslärare. Han
egde en vidsträckt beläsenhet ej blott i de ämnen, som
närmast hörde till hans kall, nemligen Romerska literaturen
samt statskunskaperna, utan äfven i den moderna vitterheten
samt Svenska historien, särdeles i genealogien och
biogra-phien, hvaruti ban äfven sjelf gjort samlingar. Svensk poesi
hade han också icke utan framgång idkat. Likasom sin bror
var han en mästare i den latinska stilen, men bådas
förtjenster voro af alldeles olika beskaffenhet: då Dahls romerska
skrifsätt utmärkte sig genom djuphet, tankedigerhet och en
pondus, som cj sällan gjorde uttrycket tungt och
svår-fattligt men dock alltid belönade eftersinnandet, (se hans
Biogr, i detta Lex.), så egde Kolmodins de motsatta
egenskaperna af lätthet, behag och elegans. Hans svenska
Öfversättningar af Tacitus och Livius frän kathedern beundrades
i en lång följd år af en lyssnande ungdom, ocb då de
ändteligen i tryck utgåfvos bar den större allmänbeten godkänt
denna beundran. Hans behagliga föredrag och vackra röst
gjorde dessa lectioner dubbelt angenäma.
De utmarkande dragen i Prof. K:s charakter voro
godhet och blygsamhet, hvilka beggedera sträcktes så långt, att
de nästan öfvergingo till fel. Han hjelpte så länge tills
han sjelf med de sina råkade i trångmål; grunden till hans
ekonomiska obestånd lades genom en borgen å en betydlig
summa, som ban för sin broder ingått och förlorade, och
följderna deraf fortforo genom bela hans lif. Hans
blygsamhet åter var så stor, att ban, då ban skulle blifva candidat,
beslöt på sjelfva uppvägen till examen, att afstå derifrån,
då lyckligtvis en af Examinatorerne mötte honom, och med
halft våld drog honom med sig. Denna egenskap alstrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
