Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Lagerbring, Gustaf Olof - Lagercrantz, Carl Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagercrantz, Carl Otto.
247
Skrifter: Betraktelser i anledning af Ryske Generalen P. v.
Suchte-lens Ilistor. Merättelse om kriget mellan Sverige och Byssland åren
1808 och 1809. Ups. 1856. •— Handskrifnao anteckningar om
Kina fälttåg 1808 och Underhandlingen på Åland; förärade till
Upsala Akad. Bibliothek.
LAGERCRANTZ, CARL OTTO.
Trenne familjer af detta namn finnas å Svenska
Riddarhuset introducerade. De två älsta, längesedan utslocknade,
härstamma frän tvenne bröder; den sist (under N:o 1011)
introducerade, ännu lefvande, ätten är icke med de förra
slägt. Magnus Gavelius är stamfader för denna ätt. Han
adlades 1682, och afled 1G93 som OfverCommissarie vid
Amiralitetet. Hans bror Jakob adlades 1698 under namnet
Lagerstedt (se nedan). Af denne Magnus Lagercrantz och
Maria Sneckenberg föddes sonen Carl Otto d. 12 Juli 1683.
Kom i tjenst 1699. Gick i utländsk tjenst och bevistade
kriget i Nederländerna, efter hvars slut lian återvände till
Svenska arméen och blef 1710 Ryttmästare vid Westgötha
cavalleri. Fick Majors titel 1712, och Öfv.Lieutenants 1721.
Tofij afsked 1731, men utnämdes sedermera 1759 till Öfver-
7) 7
ste för Elfsborgs Regimente.
Efter fredsslutet med Rysslanu 1721 hade en otalig
mängd Officerare hemkommit ur fiuigenskapen, hvilka
placerades på Regimenterna, i följd hvaraf befordringarne inom
arméen efter denna tid gingo högst långsamt. Så tyckte
äfven Lagercrantz, hvarföre ban, för att fortare göra lycka,
inlät sig i afhandling med Öfverste Ehrensvärd, som ämnade
taga afsked från Commendantskapct på Carlstens fästning, i
afsigt att blifva dess efterträdare. Saken proponerades K.
Fredrik, som i flere Generalers närvaro gaf sitt bifall. Straxt
efter reste Konungen till Hessen, och Lagercrantz var nog
oförsigtig, att i tysthet accordera bort sitt compagni, och
stod lönlös qvar i Regimentet, då Ehrensvärd i Oct. 1731
afled, under det Konungen ännu var utomlands. L.
uppsatte då en supplik till Drottningen, och berättar alt ban fått
Konungens löfte, att efter dess återkomst blifva nämd till
Elirensvärds efterträdare, och åberopade Generalerne Kruse,
Rosen och Buddenbrock, samt Amiralen Taube såsom
vittnen. Han anförde ock sitt lönlösa tillstånd m. m. Detta
allt oaktadt blef L. förbigången ocli en annan förtjent
officerare, Öfverste Starenflycht, erhöll tjensten. Denna
motgång synes hafva bragt L. i harnesk mot regeringen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
