Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lamberg, Erik - Lanærus, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L a w æ r c s, Andreas. 270t
— HögmSssopredikan 4:de dag Jul 1759. — Predikan vid
Riksdagens slut 1766.
(Källor: HofClereciets Hist. — Thomæi Kyrkohäfder. — Ehrensvärd* Journal i
Gustaf Hirs Hof. — Riksdagshistoriska Anteckningar af S. P. Bexell.)
-N.
LANÆRUS, ANDREAS.
Slägten härstammar frän byn Ullstorp i Ingelstads härad
af Christianstads län, hvaraf Lanærus är latinska
öfversättningen (lanæ riis), ett vanligt sätt att taga sig namn dä för
tiden. Af Andreas Lanærus, då Consistoriipedell i Lund,
sedan Klockare i Hörby och Lyby församlingar af Frosta
härad, och Catharina Collmodin föddes sonen Andreas d. 6
Juli 1738. Efter privat undervisning i föräldrarnes hus
intogs ban vid lo års ålder i Rectorselassen af Lunds
trivialskola, derifrån ban 1754 till Akademien dimitterades.
Liksom så mången annan fattig yngling måste ban söka medlen
till sin fortkomst på studiernas bana i och genom sig sjelf,
ty arfvet från föräldrahuset var endast fadrens välsignelse
och modershjerlats böner för hans väl: "suorum magis
vo-tis, quam opihus adjutus" såsom hans panegyrist Prosten
Engeström uttrycker det. Genom undervisning af andra,
dels vid, dels utom Akademien, förvärfvade ban sig dessa
medel, och dessutom det lefnadsvett och den
menniskokännedom , som utmärkte bela hans lif. Och disciplarnes
undervisning, oaktadt trägen, borttog dock icke all tid for
egna studier, i synnerhet för den flitige Lanærus: när natten
inbrutit och disciplarne gått till hvila, lyste ljuset oftast
flere timmar på "Magisterkammaren", der den unge
Studenten studerade — icke blott läste — de ypperste Romerska
författarne, med den flit och åhåga, att ban friHkoinligt
tillegnade sig deras språk och som gubbe ur minnet kunde
å-tergifva många af deras herrligaste sentenser. Hans sista
condition var i Carlshamn, der hans glada och öppna väsen
i förening med snille och värdighet i uppförande tillvann
honoin flere vänner för hela lifvet* Till prest hade
föräldrarne önskat honom: ditåt stod också hans egen håg och
17(få d. 5 April invigdes han i detta embete och
tjenstgjorde i Carlshamn, der ban 1767, med nästan enhälligt val,
kallades till StadsComminister. Sedan ban tvenne gånger
varit pä förslag till pastorat, nämdes han d. 14 Aug. 1781
till Kyrkoherde i Ifvetofta församling af Fröken Coijet pi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
