Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laurentius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laurelics, Olof.
507
hus, då han var Professor vid Högskolan. Han bildade
derigenom många förträffliga män och verkade för grundläggning
af goda seder i landet, genom att inpregla dem hos landets
blifvande styresmän. Säkerligen var det mera detta sedliga
ansecude, än vältalighetens glans, som satte honom så ofta
i nödvändighet, att tala öfver ansedda mäns stoft.
Sina medborgerliga rättigheter bevakade den fromme
mannen noggrannt. 1655 var ban vid riksdagen i
ErkcBi-skopens ställe. 1641 var ban bland dem, som nitälskade,
att i Stockholm måtte blifva en förnämlig Skola (Gymnasium
illustre), hvilken ock en tid bar frukt, liksom bland dem,
som fingo i Lappmarken ordentligt ecclesiastikverk
upprättadt. 1645 hade han 20 röster till Biskop i Strengnäs, dä J.
Matthiae, som utnämdes, hade 45. 1647, då ban invigdes
som Biskop af Jon. Wexionius i Skara, bevittnade lian
förlikningen mellan Joh. Matthiae och N. Eschilli rörande Idea
ö
boni Ordinis, liksom ban underskref beslutet att erkänna
hela librum Concordiæ för vår rätta religionsrcgeL Vid
Erkc-Biskopsvalet denna riksdag, hade ban 14 röster, Lcnæus 52;
vid valet till Biskop i Linköping 19, Prytz 22; vid valet
till Biskop i Westerås hade ban 41, dernäst Holstcnius 25;
uppförd på samma gång både på Erkebiskopsförslaget och
förslaget till Westerås. Vid riksdagen 1650 hade allt en
physiognomi som påminner om början af våra riksdagar. En
bonde höll i handen ett tal, väl så livasst som Anders
Danielssons 1825, men ej beslående utaf ord, som någon
lånat honom, utan af hemfabrik, nemligen ett stycke
barkabröd, som ban visade Drottningen, förklarande, att
Allmogen nu måste lefva på slikt, sedan Adeln fått slå under sig
kronans jord. Drottningen, den unga, lättsinniga, fann sig
likväl, tog en from inin på och svarade med ett bibelspråk:
"Hafva vi annammat det goda, hvarom icke det onda"? Och
Nils Nilsson, Borgmästare i Stockholm, ställde sig som
böndernas chef och "det gemena presterskapet" gick så långt,
att de kallade honom patriot — en ädlingsklagan! — och
sammanträdde för sig att öfverlägga de pnblico bono
—Bi-spernas klagan. Dessa stodo emellertid mellan tvenne eldar.
Snart uppkallade H. M. Drottningen Biskoparne och klagade
att Herredagsprcster varit otidigc i sina predikningar, hvilka
mer kunde lända till oenighet och seditioner i riket än som
till förbättring, och på slottet hade en prest bestraffat
Drottningen att hon ej straffade brott. Af slikt trodde hon all
lydnad i landet skulle försvinna. Bådet klagade, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
