Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lejonhufvud, Axel Stensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* Lejonhufvud, Ax el Stensson. 341
sin laglige Konung trogen, ansåg Lan försigtigast att intaga
fästningarne Gullberg ocb Elfsborg, för att hålla dem
Konungen tillhanda» Då H. Gari erhöll kunskap om dessa
stämplingar, lät han kalla Axel till ansvar, och tillika befalla
Ståthållaren på Örebro, Jost Kursel, att begifva sig med
krigsfolk till Westergöthland, för att- stilla detta oväsendc.
Men då denne nalkades, flydde uppviglaren; och de
missledde bönderne voro då på honom så förbittrade, att de
voro färdige att nedrifva Gräfsnäs, hvilket Kursel hade
möda att afböja.
I Polen, dit Axel nu begaf sig, uppblåste han Sigismunds
misstankar emot sin farbroder. Tillika betedde ban sig
äfven i detta land på ett sätt, som väckte både uppseende
och förargelse. I Danzig förföljde ban, och traktade till
och med efter lifvet på en Erik Falk, Biskopsson från
Linköping och Riddare till Christi graf, sänd af K. Johan for
att förmå den Tartariske Kejsaren att bekriga Ryssland; —
hans hat till denne riddare kom deraf, att denne — såsom
Axel påstod — hade låtit af den aflidne Konungen på ett
ovärdigt sätt bruka sig emot Svenska Rådsherrarne i deras
motgång.
I samma stad föreföll ännu ett annat uppträde, som
målar denna ädlings vilda lynne.
En "Holstenisk militärperson," Anders Plæsse, som
vistades i Danzig, hade till ett gästabud bjudit Grefve Axel,
som der träffade åtskilliga Svenskar, bland hvilka hertig
Carls tjenare (sedermera Amiralen) Peter Gottberg. Vid
bordet drack Grefven Herr Hans Bremer till, hvilken
antagit Gustaf Baners tjenst, men for öfrigt var en Danziger
Stadsjunkare. Grefven Önskade att Hans Bremers herre
efter sin sorg måtte få glädje igen och tillade de trotsiga
orden, "att han lefde i den förhoppning, att alla de som
hade varit hans fiender, skulle blifva skälmar, bedjandes Gud
i himmelen, som af sin nåd och barmhertighet ännu icke
hade låtit den lilla David öfvervinnas, oeh den stora
Goli-ath väl nederstörta kunde, om hjelp och bistånd både emot
Hertigen, så väl som alla andra." Derefter vände sig
Grefven till värden i huset: "Det gör mig ondt," fortfor han,
"att allt redeligt folk icke skall vara kunnigt, huru falskt
och förrädeligen är med oss handladt, efter som mången
torde om oss tänka det som icke är sant. Dock tackar jag
Gud att jag hafver Kongl. Majestäts gunst, den jag allena
för min Öfverhet i Sverige känner god och ingen annan >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
