Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Lewenhaupt, Charles Emil, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Lewenhaupt, Charles Emil, d. a. * 26
sig väg till thronen och dertill troddes behöfva svensk
hjelp. Undertiden vann Prinsessan detta mål utan Sveriges
biträde, och nu lät man inbilla sig att detta var henne
nödigt för att befästa sig på thronen, och att hon var färdig
att derföre göra stora uppoffringar. Verkligen afskickade
hon en lqsgifven Gapitaine för att föreslå en tyst vapenhvila
till d. 1 Mars. L. begärde till säkerhet Wiborg och
Kexholm, men oaktadt detta afslogs och icke heller några [-}öf-ten-] {+}öf-
ten+} gåfvos å Ryska sidan, drog L. sig ändock tillbaka inom
Svenska gränsen och lät insöfva sig i fullkomlig säkerhet af
Franska Ambassadeuren Chetardie, som, förmodligen sjelf
bedragen, med visshet försäkrade att Kejsarinnan vore
beredd att gifva Sverige ersättning för detta vänskapliga sätt
att föra krig, ehuru väl han just icke vågade ansvara for,
att hon äfven skulle afstå Petersburg och Cronstadt såsom
å Svenska sidan enligt 1738 års "Testamente" fåviskt
påyrkades. På detta sätt fortsattes underhandlingarne under
bela vintern *); Svenska Rådet anade slutligen oråd och
förmanade Generalen att vara på sin vakt, men denne
fortfor i sin säkerhet, gaf de bästa löften och försäkringar
ända till dess Kejsarinnan d. 25 Febr. lät uppsäga
stilleståndet.
Länge synes - man i Petersburg varit vacklande, och
hade Svenskarnes fordringar varit mindre öfverspända, så
hade troligen Elisabeth beqvämt sig till några uppoffringar.
Nu åter hade hon vunnit tid, hefästat sig på sin thron
och samlat troppar; och efter tre krigsconseljer beslöts att
med allvar återdrifva Svenskarne. Förevändningen till
Kejsarinnans uppsägelse af stilleståndet, (hvilken L. också till
sitt försvar gjorde gällande) var den, att Svenskarne ej
syntes göra allvar af fredsunderhandlingen, emedan de icke
skickade fredslegatcr, och orsaken åter till detta uppehåll
var det, att man förut om fredsvilkoren ville underhandla
med Frankrike. Således ankom först PresidentsSekr. v.
Höpken, soin Kejsarinnan sjelf begärt, först i Mars, och den
andre, Baron v. Nolcken, skulla först komma på öppet
vatten.
Straxt efter stilleståndets uppsägelse ankommo
tidningar från flere häll alt en stor Rysk styrka vore i fullt
an-tåg. Detta injagade en sådan förskräckelse i Svenska lä-
*) Se vidare Skandinav. Sällsk. Handl. VI. 2i0 o. f. »amt Geijer»
Teckn. af Frihetstiden, sid. 154 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
