Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Lewenhaupt, Charles Emil, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lewenhaupt, Charles Emil, d. a. * 28
ej väl öfverensstämma hvarken med hans stolthet eller det
drag i hans lynne, som hans vänner kallade ståndaktighet,
hans fiender envishet. Mellertid äro stolthet och svaghet
ofta på ett besynnerligt sätt parade i menniskolynnet. Hvar
var nu den man, som fordom så ofta hade yttrat*), att
"när han engång komme i spetsen för Finska arméen, skulle
han våga sitt hufvud." Visserligen kostade honom också
detta befäl hufvudet, men denna död blef icke hjeltens!
Huru än dermed må vara, så följde nu en större och vida
rysligare sjelf-forstöring än vid första tidningen om
Ryssarnes antag. Eld sattes i förrådshusen, tross och tyghus;
krutet förstördes, det gröfre artilleriet förnaglades eller
kastades i sjön, och arméen begaf sig hufvudstupa till
Kyme-inene elf. Då underrättelsen dit ankom om den till d. 20
Augusti sammankallade arméen, reste en del af
regements-chefernc sin väg, och bland dem Ofv.Lieut. Ungern v.
Sternberg, som hade under sig 4000 man, utan att ens
rapportera detta steg till Öfverbefälbafvåren; än mindre begära
hans tillstånd. Att Ofverbefälhafvaren tålte detta och ej
genast afskedade desse officerare, blef sedan en af
ankla-gelsepunkterne. •
Man var således nu vid Rymene elf, som enligt
Cronstedts rapport, bäst egnade sig till Finlands försvar, der
befälbafvarne beslutat hålla stånd och för hvars ernående de
gjort så oerhörda uppoffringar. Men hvad skedde? Knappt
hade ett rykte ankommit att en liten Rysk här nalkades
från det öfra landet på denna sida om elfven, förrän den
förträffliga krigsconseljen åter samlades och med stor
plu-ralitet beslöt att återigen, sedan man här blott stått några
dagar, draga sig tillbaka, af fruktan att fienden skulle
afskära armeen communicationen med Helsingfors. Det skedde.
Medan lägret var vid Dommarby gjorde fienden mine af anfall,
men då de befunno Svenskarne beredde, afstodo de från
denna plan. Ändock voterade Conscljen, att man ytterligare
skulle draga sig tillbaka, först till Helsingmalm och sedan
till Helsingfors. Efter ankomsten befallte Generalen
Öfver-steLieut. v. Vicken uppföra 2:ne kanoner på ett berg, men
denne kom tillbaka med det besked, att sådant vore
omöjligt; en ung Lieutenant, Raron Wrede, som följt v. Vicken,
sade händelsevis alt detta väl kunde låta sig göra; man gaf
honom manskap och då uppfördes också rigtigt kanonerna.
*) Gref. v. Lynars Staatsscliriften I. sid. 607.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
