Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Lewenhaupt, Charles Emil, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Lfi wbwhaüpi, Charles Emil, d. fi.
Imedlertid infant sig mycket folk med Låtar rundt
omkring Jakten, som ville gerna se Generalen uti Lans
klädnad, men på Lans åstundan släpptes ingen på fartyget,
undantagandes ett par Riksdags-Bönder, som sade sig vara
utskickade utaf ståndet att få veta vissheten om Lewenhaupt
var igenfunnen. Gapitainen Graman, oaktadt alla Levekliga
föreställningar, att de måtte lemna Lonom nu i ro efter det
honom lofvadt var, och icke å nyo öka hans bedröfvelse,
kunde dock icke undgå att låta dem komma närmare: och
som de nu ytterligare påstodo att få se honom, så gaf
Graman dem det förslaget, att de kunde ställa sig för
Cajute-dÖrren, emellan Manskapet och Båtmännerne som höllo vakt,
och då oförmärkt se och betrakta honom uti Båtmännernas
ställe. Graman glömde vid allt detta att Böndegubbarne
Lade skägg, hvilket Generalen, då de tittade in i Cajutan,
Llef varse ocL ropade dem straxt till: Herredagsmän
kommen in, kommen in: och då de voro inkomne sade ban: ären
j så törstiga efter min blod: jag är ej så skyldig, som man
gifver det ut. Bönderna svarade: I Gommission sitta dock
godt folk, som säjat annorledes: illa har det gått med
kriget hela vägen. Finland ha vi mist, och tillståndet i Riket
kan ej nog beklagas: den som illa gör, han illa farer.
Sedermera gingo de bort, tackandes Graman för det han väl
efterkommit sin befallning, och att ban borde vänta större
belöning än honom blifvit tillsagdt.
En stund derefter kom Kyrkoherden Tolstadius om bord,
hvilken Generalen emottog i Cajut-dÖrren, sägande, sig ej
hafva förmodat att så snart få se honom: hvarpå
Tolstadius med suckande svarade: Jag har cj eller tänkt det;
ty när jag såg Herr Generalen sist, var jag försäkrad, att
Lan hade afsagt allt det timmeliga, som oss ändock är
af-skurit: men när jag skulle komma kl. ö om morgonen efter
aftal i fängelset, att communicera Eder, fant jag mig narrad
och J vorden redan på flykten. Generalen svarade: non pas
ma foi, jag narrar ingen, jag är ordhållig. Jag sade Eder
förut, att det kom mig ej i sinnet att jag skulle dö den
dagen, och derpå gick jag också bort. Tolstadius trädde
så in i Cajutan med Generalen, då von Graman ville lemna
dem allena, men Generalen ropade honom in igen och had
dem begge vara tillstädes, då Tolstadius började göra
honom allahanda bevekliga föreställningar, men han inföll med
berättelse om sin echapade, och när Kyrkoherden
förundrade sig, huru Generalen kunnat komma igenom det trånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
