Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Friherrliga grenen - 12. Lejonhufvud, Axel Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lejonhufvud, Axel Gabriel.
47
in sin häst i stallet, ingår tyst i salen, bemärkt af ingen,
sätter sig sa, under det kläderne kunde hinna torkas,
vid ett fortepiano oeh fantiserar. Allt förblifver dock tyst
och han begifver sig snart åter på sin färd. Efter någon
tid samman träffa desse Musik-vänner — den gamle
Presidenten och den unge Lieutenanten. Den förre omtalar nu,
huru ban en natt hört en skön musik, oaktadt ingen
menniska fanns, utom honom, i hela gården, som kunde slå
en enda accord, fullt viss, att deri låg något underbart,
någon genklang ur andeverlden. Skj.:s blygsamhet förböd
honom att taga gubben ur sin tro, helst försöket skulle
inneburit en ledniug till sig sjelf af den varma beundran,
i hvilken han ansåg den gamles phantasi ha mera del än
dess konstsinne *). Kraus räknar L. bland sina få
beskyddare medan han ännu ej hunnit bli känd af K. Gustaf.
1780 d. 10 Jan. skrifver ban i ett bref till Tyskland:
Min Patron Bar. Lejonhufvud har på en gång aflägsnat sig
härifrån. I honom förlorade jag en gynnare, hvilken var
mig så mycket mer af värde, som ban är en bland de få
maecenater, hvilka förena ett godt hjerta med insigter,
vettenskaper och med smak. Notarien Säfström i Cominerce •
Collegium, till hvilken HofCanzler v. Benzel
recommende-rat Kraus, hade, då han ville återresa lika obemärkt som
han kommit, utan alla tillgångar att länge uppehålla sig i
Stockholm, förklarat: "åtminstone måste Ni följa mig till
Presid. Bar. Lejonhufvud, som är styresman af Musikaliska
Akademien"; och stor blef Kraus’ förvåning, då ban i
honom träffade en man, som var icke allenast utomordentligt
artig och förbindande, men tillika en kännare af musiken
och egde den mest upphöjda själ. Han visade K. att det
varit endast cahal, att man skickade honom från en
person till en annan, som antingen ej ville eller ej kunde
bidraga till saken; ban lofvade vid nästa sammanträde af
Mus. Akad. att främlingen skulle antagas som ledamot.
Med ett ord, ban förmådde honom att bli qvar och
skaffade derigenom Sveriges theater Cantaten till K. Gustafs
begrafning, musiken till Æneas i Karthago, Chörerne till
Oedip m. m. som säkerligen ej litet bidragit till den nu så
allmänna musikaliska dilettantismen i Sverige, hvars
inflytande på den sedliga odlingen och esthetiska allmänna bildningen
ej torde af någon förnekas.
*) Sveriges sköna Litteratur I. p. 575.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
