Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leyonmarck, Gustaf Adolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leyonmarck, Gustaf Adolph. 50
stare i Nyköping, ock hvars broder, Myntmästaren
Malmberg åtog sig gossens uppfostran sedan föräldrarne nästan
på engång med döden bortgått. När Morbrodren slutligen
1779, låg på sin sotsäng, yttrade ban till en annan af
sina systersöner, Carl Ulrik, död 1815 som Vice President
i Kammar-Collegium, att ban ville lemna hela sin
förmögenhet åt hans broder Gustaf Adolph; Carl Ulrik frambar detta
muntliga, utan andra vittnen gjorde förordnande, men
arftagaren, alltför oegennyttig att begagna sig deraf, delade
egendomen med sina nio syskon.
Mellertid hade denna sistnämde njutit en sorgfällig
uppfostran; tidigt röjde sig hans förkärlek för mathematik,
me-chanik och chemi, som han i Upsala studerade under A.
Celsius, Klingenstjerna och Wallerius, hvilken sistnämnde
sedermera gifte sig med hans syster. Under desse ledare
hade L. gjort de framsteg, att Klingenstjerna beklagade
ynglingens bortgång från Universitetet såsom en stor förlust
för lärosätet. Det var i stället Bergs-Collegium, som skulle
få draga vinst af hans skicklighet. Han ingick der 1754,
blef 1760 Ord. Notarie med Lön, 1767 Sekreterare, 1772
Assessor, 1778 Bergs-Råd, och, sedan ban 1801 blifvit
utmärkt med Nordstjernan, 1805 Vice President, efter att i
51 hafva tjenstgjort i detta verk. Ehuru ej utrustad med
en stark kropp, lefde han ännu tio år, eller till d. 4 Maj 1815.
L. var erkänd såsom en af sin tids mest nitiske
embetsmän, ehuru dessa förtjenster till det mesta voro af det slag,
som göra föga buller. Hans verksamhet i Collegium
vitsordas af dess handlingar, som, ehuru nu betäckta af stoft,
utan tvifvel burit mången nyttig frukt. Dessutom nyttjades
ban i mångfaldiga commissioncr, förrättningar och
undersökningar, som ej blott närmast hörde till hans yrke, såsom
grufvodriften och skogshushållningen, utan äfven vid
sådana, som syntes ligga utom dessa gränsor. Sålunda
kallades han af Konungens förtroende 1792 till Ledamot i
Lag-Commissionen; utnämdes 1796 till Krono-Directeur i Allm.
Brandförsäkririgsverket, hvilken plats ban i kraft af fem
gånger förnyade förordnanden bibehöll intill sin död; till
belöning för L:s i detta verk ådagalagda mödor hedrade
honom de öfrige Directeurerne med en guldmedalj, vid det
tillfälle då fonderna deltes mellan Landsbygden och
Städerna. Likaså var ban Ledamot i den Comité, som
nedsattes 1805, för alt utarbeta en pensions-inrättning för
Civilstaten. Utom dessa af Konungen honom anbefallda uppdrag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
