Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidner, Bengt ’
f31
stycke. Hjelpen uteblef. Lidner försökte då att hembära
sitt offer åt Hertigen personligen, i det ban besöng
Tryckfriheten. Vi hafva deraf tvenne redaktioner, den ena sådant
poemet befinnes i handskriften, den andra sådant det
fram-gafs och trycktes efter Thorilds förbättring. Jemförelsen
emellan båda är lärorik, icke blott för att inse hurn mycket
Lidnerska sångmön vann genom denne granskare, utan äfven
i psychologiskt hänseende. I stället för följande stance, der
de båda furstliga bröderna jemföras,
Re’n kring Europa Ryktet ilar,
Ocli Du beundras som Din Bror,
Och Enkan i sin Trå ej tror,
Att Gustaf under jorden hvilar.
anstämde smickret i den nya redaktionen sina högsta toner
i denna stroph: ♦
Re’n kring Europa Ryktet ljungar,
Att Sverge styres af en gud:
Re’n blekna alla svaga Kungar
"Vid glansen af så höga bud!
Alltså tyckes Thorild hafva trott, att ett så osmakligt och
plumpt smicker skulle lättast framkalla Rcgentens gifmildhet.
Denne beslöt också verkligen att göra något för poeten,
men om det var detta stycke, eller, såsom enkan uppgifver,
i följd af någondera af poemerna öfver Gustaf III:s död
(hvilka dock utan tvifvel voro skrifna förut), måste vi lemna
o-afgjordt. "Ett bud ankom från Hertigen och frågade hvad
syssla L. kunde bestrida, så skulle ban få den. Men
skalden, som så länge förgäfves väntat pä ett dylikt budskap,
låg då redan på sin sotsäng och gaf, sorgligt leende till
svar, att det nu vore försent och att ban numera väntade
sin lycka i en annan verld, större än den någon Konung
gifver. Men, tillade ban, bed Hans Kongl. Höghet ej
glömma min olyckliga maka och mitt lilla barn."
Men denna maka och detta barn glömdes: — glömdes
af öfverheten, af samtiden, af den nya tiden. Makan efter
en af Sveriges rikast begåfvade skalder dog som fattighjon,
och vid hennes sida borttrånade dottren, denna i sin
barndom så sköna Adelaide, ett offer för eländet. Kanske
lefver hon ännu: kanske kan den långa tidens oförrätt ännu
mot henne godtgöras. Svenska Akademien har låtit pregla
en minnespenning öfver fadren, och dess vördnadsvärde
Pa-triarch, den store skalden, har förevigat hans minne. Men
BIOGR. LEX. VIIL 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
