Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lilliehöök, Johan Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
v Lilliehöök! Nils Andersson. 182
Valet af efterträdare blef nu angeläget. LilliehÖk liksom
Wrangel ansågs’för ung, och Törstenson, som för sin svåra
gikt 1640 begärt afsked, utnämndes nu till Fältmarskalk,
och L., ehuru foga känd vid hufvudhären, utnämndes med
äldre generalers förbigående, d. 25 Mars 1642 till
Riks-Tygmästare och Högste Befälhafvare näst Fältmarskalken.
Regeringen troddes också ämna honom till dennes
efterträdare. Genom denna befordran blef äldsta GeneralMajoren
Adam Pfuel, Baners svåger, som ansåg sig förbigången, så
missnöjd att han begärte afsked; äfven den 28:årige Carl
Gustaf Wrangel ansåg sig hafva lidit prejudice. Kort före
Torstensons utnämning hade Regeringen skrifvit till
Lillie-hök: "Så snart vi utnämnt en ÖfverGeneral hören J blifva
hos honom, hvad Torstenson varit hos Banér, för eder
bekände dexteritet, flit och trohet."
Lilliehöök, som snart i hög grad vann bärens
tillgifvenhet och förtroende, fick dock ej länge gagna sitt
fosterland och realisera de stora förhoppningar, som vid honom
fastades. På samma plats, som under Gustaf Adolfs tid
>4651, möttes den Svenska hären under Torstenson och den
Kejserliga under Erkehertig Leopold Vilhelm och
Piccolo-mini; — och d. 25 Oct. 1642 stod det andra slaget vid
Breitenfeld, eller såsom det vanligen kallas, Slaget vid
Leipzig. Lilliehöök anförde der jemte Carl Gustaf Wrangel
och Mortaigne centern.
Fiendens ena flygel blef straxt i början genom
Wittenbergs häftiga anfall aldeles öfverändakastad, hvarigenom
venstra sidan af Kejserliga fotfolket blottades. Lilliehöök
märkte detta och förde Douglas med fyra regimenten från
reserven, samt. tog fienden i si Jan. Dessa sökte draga sig
tillbaka inåt en liten skogsdunge. L. ilade straxt med ett par
squadroner att genskjuta och hindra dem, men
Erkehertigen, som insåg faran, hade ditsändt sitt lifgarde, ^vilket
så mottog Svenskarne, att L.. stupade. "Barn", sade ban dä
till soldaterne "jag clör gerna, ty nu har jag visat er
vägen; men bären mig blott undan in i buskarna."
Pfalzgref-ven Carl Gustaf, som nu befann sig på denna flygel, lät
efterkomma hans begäran, men skyndade genast tillbaka till
stridsbullret, och ledde Sveuskarne till nytt anfall, hvarvid
Erkehertigen regimente måste vika. Så snart hetaste
striden var förbi, skyndade han till den döende Lilliehöök.
Denne lefde ännu. "Lilliehöök! vi ha segrat", ropade
prinsen, "vi ha segrat genom Dig." "Nu dör jag gerna", sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
