Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lillienstedt, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Lillibnstedt, Johan.
På hösten 1723 erhöll L. tillstånd, att, så väl i
anseende till egen opasslighet, som hans frus svåra sjukdom,
resa utrikes att söka främmande läkare; efter någon tid skref
han ett till d. v. Landtmarskalken, Arv. Horn, ställdt
memorial, hvaruti han hemställde huruvida det icke vore
nyttigt, att nu såsom i förra tider ett RiksRåd förordnades till
ordförande i Wismarska Tribunalet, öfverdomstol i
Sveriges Tyska provinser, och erbjöd sig att emottaga detta
embete. Framställningen vann både Konungens och Ständernas
bifall, så att L. d. 3 Aug. 1727 förordnades till
Tribuna-lets President, med åtnjutande af sin RiksRådslön. Afled på
sitt gods Diwitz i Pommern d. 26 Sept. 1732.
Lillienstedts förhållande vid fredsslutet med Ryssland
har varit föremål for svåra misstankar. Man har påstått,
att han af fal egennytta uppoffrat icke blott Wiborg,
hvilket hans instruction berättigade honom att blott i yttersta
nödfall afträda, utan äfven Estland, som Peter skulle varit
beredd att till Sverige återlemna. Rätta förhållandet torde
aldrig blifva utredt; till L:s försvar synes dock den
omständighet böra anmärkas, att han åtnjutit Konung Carls iiögsta
förtroende, samt i följe derajf såsom "konungsk" och för sin
härkomst från medelståndet måste varit, i synnerhet hos det
aristokratiska partiet, efter Konungens död utsatt för afund
och förtal. Sjelf säger L. att "efter mångfaldig plågad
eor-respondance öfver til Kongl. Mayt och Rådet, undiingo vi
påsidstone, mot vår egen förmodan och Önskan,
tydeli ga befallningar, att foga och begifva oss i den ena
tvi-stiga puncten efter den andra, och skynda med Fredens slut
. . . hvilket jag har anledning så mycket mer att beklaga,
som i fall vid min förra negociation på Åland, jag hade fådt
lof oeh tillstånd denne Freden att sluta, hade lian för
Sveriges crona blifvit på mångahanda sätt lindrigare, och våra
Sacrificer på Tyska botten måtteliga eller ock inga." Man
har i synnerhet fästat sig vid Kejsarens bekanta yttrande till
Münnich: "han hade fått en sådan fred, att om Svenskarne
skickat honom Carte Blanche att bestämma vilkoren, freden
for Sverige blifvit fördelaktigare", äfvensom vid Münnichs
berättelse, att Österman fått 100,000 dukater af Czaren för
utverkande af fredsslutet, men alt han ej behöft använda
mer än 10,000. Dessa berättelser lemna vi i sitt värde.
Sjelf talar L. om "tydeliga befallningar" mot hans egen
"förmodan och önskan." Det är föröfrigt kunnigt, att Ulrika
Eleonoras afvoghet mot sin systerson och önskan att få sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
