Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindeberg, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219 Lindeberg, Anders.
samma stil fortsattes, såsom orden föllo, vid den slutliga
täflingen ådraga Förf. en förmånlig och hedrande
uppmärksamhet. Af tillfälliga omständigheter, särdeles ekonomiskt
betryck, blef arbetet aldrig fullbordadt. Dessa första steg på
den vittra banan voro, efter den tidens åsigter, visst icke
nedslående. Emedlertid tänkte L. hufvudsakligast på att
fullfölja sin militära bana, och endast omständigheterna tycktes
hafva tvingat honom att åter taga till pennan. Den första
skrift ban utgaf, var föranledd af Napoleons landstigning på
Franska kusten. Den hette: "Äro de nya händelserna i
Frankrike till Europas lycka eller olycka?" hvilken gjorde ett
slags uppseende, sä att en ny upplaga deraf måste besörjas.
Denna framgång uppmuntrade honom att utgifva en annan
brochyr, kallad: "Hvad politik bör Sverige under nuvarande
krisis iagttaga?" hvilken indrogs på någon främmande
diplomats begäran eller till följe af Regeringens egna farhågor,
man vet ej hvilketdera, men utan alt följas af någon aktion.
Det Grevesmöhlska oväsendet väckte äfven L:s
förtrytelse, och i anledning deraf skref ban en brochyr, kallad:
"En Storskrikare, tecknad efter naturen", som Grevesmöhlen
åtalade, men hvilken blef frikänd och ban dömd att böta för
namnsedelns brytande. En annan versifierad brochyr, kallad:
"Stentors vålnad" åtalade han äfven, men emot sin vana i
särdeles höfliga termer, förklarade författaren sin aktning
både för sin skriftställaretalang och för den frimodiga
förklaring han afgifvit — man hade nemligen uppgifvit
sedermera Excellencen Gr. Lagerbjelke som författare till den
indragna politiska brochyren, och då denne fruktade att
någon olägenhet häraf kunde följa, hade ban genom tredje
person låta anmoda L. att namnge sig, hvilket han äfven
gjorde. — För att ytterligare blidka L., hade Grevesmöhlen
en dag, då L. ej var tillstädes, gått upp i Kämnersrätten
och förklarat, att i fall domstolen skulle fälla författaren
till afbön, begärde ban af honom ingen sådan.
Kämnersrätten, på hvilken Grevesmöhlen tycktes ega mycket
inflytande, afkunnade äfven ett utslag, hvari denna hans
förklaring upptogs och L. fälldes till några Riksdalers böter. I
besvärsskriften till Hofrätten förkastade L. likväl denna
eftergift, sade sig icke af Grevesmöhlen vilja emottaga någon
skänk, utan begärde att bli dömd till hvad lagarna
stadgade, och hvad domaremakten kunde pröfva skäligt. Hofrätten
upphäfde också utslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
