Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindfors, Anders Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Lindfors, Anders Otto. 255
nära och innerlig del den romerska litteraturen haft i
bildningen af hans charakters skaplynne. Det var en hög,
kraftfull gestalt, en knottrig, men manlig och kärngod jernek
bland klippta, putsade, veka askar och lönnar. Hans sätt,
skick och tal röjde ingenting af detta fladdrande väsende,
ingenting eldigt, lekande, sprittande: det var allvar, fasthet,
kraft, fullmogenhct, redbarhet, classicitet i hvarje drag.
Han var i aldra egentligaste mening en praktisk man af stor
och sann hvad man kallar dugtighet. En sällsynt
ihärdighet, en otrolig arbetsförmåga, en klar, ordnande, redig
blick, en ovanlig rörlighet satte honom i stånd att fylla sin
plats och gaf honom merendels sjelfmant förtroendet att
vara den ledande principen, hvarhelst han ställdes, i
consi-storier, comitéer eller annorstädes. En charakter ärligare
och vänfastare än hans, ett umgänge otvungnare, gladare,
mera jovialiskt, sökte man fåfängt. Smålandsbon har något
eget i sitt väsende, okonstladt, ogeneradt om man så vill,
men som gör att man i hans umgänge finner sig så
hemmastadd, det är ett drag af ijellbygd, af tallskog och
landt-lighet, af hemkärlek och landsmanskap, som starkt
framstår. Att vara född i Småland och hafva studerat i Wexiö
är ett slags frimuraretecken. Landsmanskap är för honom
brödraskap. L. egde detta drag i hög grad. Han var en
äkta Smålänning. Man behöfde blott hafva studerat i Wexiö
eller tillhöra Wexiö stift, för att i honom hafva en fader,
en beskyddare, en vän för lifstiden. Också var han, såsom
Inspector för Smålands nation, en verklig fader för dess
ungdom. Och mången fattig, utan honom stödlös yngling,
som kom till Akademien, står till honom i förbindelser,
som icke lätt gäldas.
Hvad L. dernäst med passion älskade, var visad
skicklighet i hans sak. Man har anmärkt, att det som Småland
företrädesvis fostrat, har varit latinare. Något af orsaken
härtill må visserligen skrifvas på elementarverkets räkning,
mycket utan tvifvel äfven på L. L. nästan lefde inom den
fordna Romarverlden. Dess språk, seder, bruk, allt var
honom ända cill de minsta omständigheter bekant, och
ehuru ban icke var kammarkarl och bokmal, som endast i
fantasien lefde detta fornlif, så var lätt att se, hvar hela hans
själ var fästad. Det var icke blott språkformen, det var
den Romerska andan, det var själen i dess litteratur, som
genom honom spridde sig bland ungdomen. Hans
föreläsningar voro mera pedagogiska och grammatikaliska, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
