Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linne, Carl von, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Linne, Carl von d. a.
sommaren 1732 Lappmarkerne. Återvägen tog ban genom
Finland, och från Abo begaf ban sig vid hüsteu öfver
Grisle-bamn åter fill Upsala, der ban till sina principaler afgifver
berättelse öfver sin lyckligt och till vetenskapens fromma
ändade äfventyrliga resa, hvilken verkställts genom den
ringa summan 112 daler silfvermynt, som L. af nämnde lärda
samfund erhöll. Efter hemkomsten höll han äfven collegier uti
Proberkonsten, som han lärt sig under sitt vistande i Calix;
och så val genom dessa, som genom sina botaniska
collegier förvärfvade han sig medel till sitt underhåll, sedan han
redan fore afresan till Lappland lemnat conditionen hos
Rudbeck. Afunden, som städse är lyckans följeslagare, hade
nemligen redan börjat förmörka L:s nyss uppklarnade
lef-nadshimmel, samt tvingat honom att, innan ban anträdde
den Lappska resan, lemna den Rudbeckska conditionen. Nu
efter hemkomsten från nämnde resa, växte afundsmännen
med deu fruktan de af L:s framgång med skäl hyste, att
ban i en ej aflägsen framtid skulle komma att stå dem i
vägen. Det är här ej stället att söka reda intriguernas, mot
L, sammanväfda slippriga trådar, och det ma derföre vara
nog, a?t endast anmärka, det 1734 utverkades ett
Caneel-lersbref genom hvilket stadgades, att "ingen Docens måtte
i Medicin vid Upsala Akademi fä vara anlagen till Adjuneti
præjudice"; hvarjemte likaledes förbods att "låta sådaua
personer offentligen lara, som icke sjelfve aflagt vederbörligt
lärdoms prof." Genom detta stadgande var L. for tillfället
störtad; han måste afstå från de föreläsningar Vid hvilka
han hittills sett sig hedrad af så talrika åhörare, att många
af Professorernes Auditorier stått tomma; — och för
framtiden syntes honom utsigten till befordran för alltid stängd.
L. kände sig djupt sårad, och den kränkta hedern hos deu
hopplöse ynglingen begärde hämd, den ock L. med blottad
värja utkräfde af Medicinae Adj. Dr Rosén, gift med
Erkebiskopens systerdotter och närmaste upphofsmannen till den
förföljelse, som nu mot L rigtades. Lyckligtvis undslapp
Rosén första utbrottet af den hämdlvstnad, som hos L.
in-om kort försvann, så att han föresatte sig att aldrig mera
i lifvet söka hämd, utan öfverlemna vedergällningsrätten åt
den Högste domaren. Också hade L. från denna tid städse
öfver sin dorr skrifvit tänkespråket: Innocue vivito, mwen
adest (d. a. Lef oförvitligt; Gud är närvarande); — och ehuru
han lyckligtvis undgått att belasta sitt samvete med ett
brott, så undgick han dock icke den Akademiska poliseus
stränghet. Händelsen om utmaningen var redan angifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
