- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 8. Læstadius-Löwenhjelm /
325

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lohman, Carl Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

L o h m a n, Carl Johan.

poemer utmärka y att han tagit Spegel till sitt mönster, och
de flesta tyckas röja; att han ansett det mest enligt med
sitt embete, att antaga en allvarsam, ja trumpen uppsyn.
Sällan använder han annat versslag än Alexandrinen och hans
skaldekonst är nästan intet annat än betraktelser öfver
åtskilliga moraliska allmänsatser; dessa äro dock ofta
poetiska och merändels klädda i ganska-, lyckliga metaphorer och
liknelser. Hans kända talent gjorde, att Erkeb. H. Benzelius
1756 åt honom uppdrog att rätta, förbättra och omarbeta
Svenska Psalmboken, och i den profpsalmbok, som sedan
utkom; finnas ock åtskilliga nya psalmer af hans hand. De
flesta röja bestäldt arbete.

Prosten Westbeck i Östra Löfsta höll öfver honom
likpredikan. Denna predikan är märkvärdig för de
besynnerliga infall och liknelser, som predikanten nyttjat, och hvaraf
vi vilja meddela några profstycken. Då döden beskrifves
såsom förskräcklig, åberopas Aristoteles, som "kallar döden
det förskräckligaste af allt som förskräckeligt är, och det
hafver han fullmyndigaste orsaker till, ty just här ser
syndaren i döden sin bödel, sin stupstock, sitt bål, sitt hjul
och sina stegel och der ofvan uppå ett biåssande hclfvete!
O! O! der taga de en ända med förskräckelse!" s. 58. Och
åter på ett annat ställe: "Tänke du, utsläpade dagakarl och
arbetare, tänk! när du förr innan döden var dödad, lade
dig till att dö, så lade du dig med detsamma på iskalla
lefvande ormar ja på lefvande brännande djeflar." Då
döden skall foreställas som mild; lätt och ljuflig; säges
"döden är för Guds barn ej mera en förfärlig björn: men han
är bara en björnhud på våra slädar, både till prydnad,
men allermest till att värma våra fötter." Vidare "i döden
blifva de all orenbghet qvitta, och dä först komma de kära
Guds barn till det första paradisiska oskyldighetenes tillstånd.
Du bonde och kolare, du sotiga och svettiga hammarsmed,
helgedagen instundar; eller du blir buden till ett Kongligt
bröllopp, ack hur fägen och glad är du, att du får afskölja
dit sot; sÖhl, sura och salta arbetssvett, bortkasta din stela
skjorta och din slokoga baddehatt och sedan sitta munter;
snygger och glad med de andra. I döden slipper man
synden i evighet och slipper alltså äfven dermed de hårda, [-s]>åt-ska-] {+s]>åt-
ska+} och fossa ExactoreS; plågare, executions-karlar och
packande krämare, som här grufveligen oroa och göra alltför
mycket bryderi och bekymmer. Han var intet for god den
exeeutions-karlen som ej hade stort att kräfja och påcka;
men det står dock: att han tog fatt på honom, fick honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:28:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/8/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free