Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundberg, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
Lundberg, Gustaf. 342
det vackraste arbete. Afled i Stockholm d. 18 xMars 1786,
nära 91 år gammal.
Under vistandet i Paris bodde och spisade ban lios en
Fru Le Maitre. I hennes dotter blef ban kär, friade till
henne; fick j a och blef ordentligt förlofvad. En söndag
före måltiden gick ban in i hennes kammare, då han i
hennes sällskap fann en ung Officer. Mademoiselle Le Maitre
bar en slags halsduk, kallad "Modeste", som den djerfve
sprätten tog sig friheten upplösa. Detta retade så L., att
ban genast gick till sitt rum, och sjuknade i gulsoten.
Förgäfves voro alla flickans bemödanden att röra honom;
han slog upp förlofningen. Några och sjuttio år gammal
fick ban sig tillsäudt ett kort, hvarpå hans älskarinna, som
blifvit lyckligt gift med en General-Förpaktare i Paris;
frågade Fransyske Ambassadeuren i Sverige om Konungens af
Sverige Förste Hofmålare Gustaf Lundberg ännu lefde och
huru ban mådde m. m. Detta fägnade L. hjertligen; ban
skyndade att sjelf skrifva till henne, och afvaktade med
otålighet hennes svar, som äfven omsider anlände. För
sina vänner lärer han ofta yttrat sin ångCr och hjertans oro
öfver, att så hastigt slå upp med henne. Nyss hemkommen
till Sverige förlofvade ban sig med en Mademoiselle Falk,
hvilken döden beröfvade honom. Pä hennes dödssäng gaf
ban henne löfte att draga faderlig omsorg om hennes syster,
till hvilken han också testamenterade största delen af sin
egendom. Hon utgjorde de sista åren hans nästan enda
sällskap och spelte med honom schack.
L. höll ett läckert bord. Man åt der de utvaldaste
rätter och drack de finaste viner. Middag och qväll åt han
köttsoppa^ emedan ban trodde den vara den mest
helsosamma och nyttiga mat på hans höga ålderdom. Paris och
Frankrike ihogkom ban med förtjusning; och fann ett
särdeles nöje i att samtala med Svenskar, som kommo fran
detta land. Han egde ett hjerta ej obevekligt för
skönhetens tjusande blickar. Han hade den sällsynta gåfvan,
att i sina målningar inlägga ett behag, så att äfven fula
damer ej på porträttet blefvo fula, oaktadt det föröfrigt var
fullkomligt likt. Det påstås, att en Skald ej nog lifligt
kan sjunga om kärleken, utan att sjelf vara särad af dess
pilar. Det samma kan måhända äfven sägas om Målare,
åtminstone berättas om vår L.; att när hans hjerta slog
for det fruntimmer; hvars bild ban skulle återgifva,
lycka-des han förträffligt; hans tjusta öga upptäckte hvarje ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
