Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Lundblad, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Lündblad, Sven.
nom aldrig gladare till sinnes, an efter hvarje
embetsför-rättning. Leetionerne på Gymnasium bevistade ban ofta,
visiterade flitigt i stiftet och fann sin största glädje uti att
predika i sina præbendeförsamlingar. Mellan vigtigare
göromål, var han oafbrutet sysselsatt med förbättrande och
förskönande af sitt boställe Brunsbo, hvarpå han nedlade
stora omkostnader, af hvilka han sjelf aldrig hann skörda
frukterna. Näst sin Bibel, den han dagligen läste, egnade
ban hvarje ledig stund åt de klassiska studierna, af hvilka
ban var en synnerlig vän. Den märkligaste dagen af sin
embetstid upplefde Biskop L. den 31 Aug. 1833, då han, i
närvaro af en talrik samling menniskor ifrån provinsens alla
delar, fick inviga det till en stor del genom hans
verksamma nit fullbordade nya, vackra Skol- och Gymnasii-huset i
Skara. Några dagar derefter höll ban sitt första och enda
Prestmöte, hvilket var så mycket talrikare besökt, som icke
något sådant på 17 år hållits. Det var en återseendets fest
emellan länge skilda vänner och fränder. Man erinrade sig
knappt förr hafva upplefvat sådana dagar i Skara. Efter
öf-verläggningarne, som försiggingo i största lugn och ordning,
samlades man om aftnarne i glada kretsar, som slöto sig
kärleksfullt kring den patriarkaliske förmannen. Det
utgjorde en högtid för Biskop Lundblads hjerta, att i minnet
återkalla dessa stunder, och ofta blickade han ifrån den sednare
Riksdagens bråk och oro, tillbaka till dem såsom till ett
försvunnet Edén.
Bräcklig till helsan och ej utan en viss ovilja, begaf sig
Biskop L. till det i Januari 1834 sammankallade Riksmötet.
Angripen af den i hufvudstaden utbrytande cholerafarsoten,
öfvervann han väl för ögonblicket det onda; men efter
Riksdagens slut, återvände han hem, lidande både till själ och
kropp. Många, som icke sett honom under denna längre
tid, märkte att han betydligen åldrats. Om våren 1836
återkommo med större häftighet de bröstplågor, af hvilka han
i många år varit besvärad. Sommaren återställde väl till
någoii del krafterna, så att ban kunde företaga åtskilliga
vi-sitationsresor; men ej sällan hörde man honom mera enskildt
yttra, att han trodde sig ej hafva långt igen, och slående
sig för sitt bröst, brukade ban säga: "här har döden sin
inteckning." Kort före sin bortgång emottog Biskop L. ett
hedrande bevis på fordne stiftsbröders aktning och kärlek,
då han med ett betydligt röstantal uppfördes på förslag till
Erkebiskop; hvilken utmärkelse hpnom äfven vederfors af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
