Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maclean, Rutger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Macluan, Rutger.
II
Och hvad sällhet kan man ur demokratisk — än mer ur en
verkligen oväldig — synpunkt ha väntat af ett complett
envälde i Gustaf III.s hand med en favoriserad beroende
hof-adel och alldeles krossad sjelfständig landtadel år 1780?
Hvilka elementer till "motstånds-kraft" mot möjliga
utsväfningar i det politiska funnos då hos ofrälse stånden? Fanns
der inom borgare- och bondestånden en sjelfständig politisk
bildning, utom hvilken rätten att afgöra riksvårdande
angelägenheter alltid blifva en — handelsvara? Kunde en
medelklass uppstå af embetsmän ; som for en princip mäktat taga
afsked för att komma i oberoende ställning och som efter
afskedet kunnat föda sig på enskild förmögenhet? Och
våra genier, kunde de vunnit bergning genom sin
produktivitet j utom understöd af hofvet? — Med blicken på allt detta,
torde vi bedöma Macleans moderation annorledesy än den
exalterade Jacobinismen gjort.
1 religiöst hänseende var Frih. M. barn af sin tid och
har i det hänseendet vunnit en slags ryktbarhet. Vi känna
ej anledningen till denna utmärkelse för honom ; då väl
bekant är, attj om han delade sin tids deism, ban dervid
snarare följde med hopen inom sin sfer, än gjorde något vidare
märkvärdigt dermed. Deremot skall han framför sina
samtida ha utmärkt sig genom djup aktning för den christna
öfvertygelsen hos andra och aldrig låtit ett skämt eller frivolt
uttryck gå öfver sina läppar. En Professor som väl kände
Frih. M. intygar, att densamme, som efter utseende ej
slösade med sin vänskap, hyste innerlig tillgifvenhet för sin
prest, som var en from man. Han omtalade med djup
vördnad sina föräldrar, som morgon och afton med honom på
knä förrättade bön och derefter läto honom uppläsa ett
eller flera kapitel ur bibeln.
Historien om spegeln är en den obetydligaste
tillfällighet^ som man gifvit vigt*). Hans gamle trotjenare, som
ännu lefver, berättar; att näst efter det han hört af den
döende orden .... "förväntar hans förbarmande", sades:
"Jacob! tag hit speglen." Då den framvistes, sade han:
"Jo, jo, så bör det se ut." Derpå yttrade han: "Jag hade
något jag velat förordna om mina böcker"; men tillade:
"det är nu för sent." I samma ögonblick kunde han med
en liten hjelp gå af sängen och sätta sig på en fåtölj; der-
*] Det upprepades till bevis, än af M:s fräckhet, än af hans
förträfflighet, att han begärt spegeln, för att se ??liuru det ser ut då en
rättfärdig man dör."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
