Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - des Marées, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49 des Marées, Georg.
Sverige jemte så många andra sina landsmän, som af samma
orsak utvandrat. Hans moder var af van Meijtenska slägten.
Vid tre urs ålder förlorade han sina föräldrar, då hans
syster Elisabeth ; gift ined Hoftolken Dubordieu, upptog honom
såsom eget barn. Hos Hofmålaren Peter Martin Meijtens
sattes ban sedermera i lära och stadnade hos honom i 14
års tid. Han fick vid slutet af denna lärotid måla i olja
hela hofvet och alla RiksRåderne, hvilket arbete så väl
lyckades, att han erbjöds att resa till Italien på hofvets
bekostnad. Besynnerligt nog afslog han detta anbud; emedan
han trodde, att han då framdeles vore förpliktad att endast
tjena sitt fädernesland, utan utsigt att i andra länder få
försöka sin lycka. Midt i vintern, den 11 Jan. 1724; lemnade
han Stockholm, qvarlemnande i fäderneslandet 120
portrait-ter af sin hand, under förhoppning att genom utöfningen af
sin konst kunna hjelpa sig fram öfverallt. I Mars kom han
till Amsterdam, och stadnade i Holland nio månader, under
hvilken tid han förtjente mycket penningar. I Nürnberg
träffade han en sin broder Abraham, som då var prest vid
der-varande reformerta församling, och slutligen blef
Superintendent, öfverHofpredikant och ConsistorialRåd i Dessau.
Ankom 1725 till Venedig, der han någon tid studerade vid
dervarande tcckningsskola, och såg ändtligen 1726 Rom,
målet för sin resa. Han bodde der i samma rum som en
annan landsman, Carl Hårleman, sedermera Öfverintendent.
Han stadnade ej så länge i Rom, som han ämnat, emedan
hans religionsnit ådrog honom ledsamheter, som nödgade
honom att hastigt återresa till Venedig. Hänförd af sitt nit
att försvara sin bekännelses lärosatser, hade han nemligen på
ett värdshus vid bordet inlåtit sig i så djupa raisonnementer,
att det väckte allmän uppmärksamhet. Han reste 1728 till
Augsburg och studerade der, till dess ett portrait, som ban
målat, af Churbayerske Concertmästaren Schuhbauer,
föranledde hans kallelse till München i Januari 1750. Han hade
der mycken förtjenst, och lät öfvertala sig att vidare
qvar-stadna, sedan ban redan inlaggt sina saker för återresan till
Augsburg. Någon resa blef sedan icke utaf, utan M.
nedslog sina bopålar i München och öfvergick samma år 1750
till Catholska religionen. Ilan hade känt "ett häftigt begär
att antaga sina fornfäders religion" och inlät sig derföre i
samtal med Jesuiternas ProvincialHistoriograph Pater Adam
Flottoj i hvars närvaro hans trosbekännelse afladcs. Ilau
hade alltså råkat i goda händer. Förmodligen hade kärlekeu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
