Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meldercreutz, Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
08 Meldercreutz, Jonas.
snart till den Stockholmska; år 1742 blef han Licutenant
af Fortificationen och 174G In forma tions-Capitainc vid
Konungens Lifgarde och vid Fortificationen.
Emellertid hade M. 1756 åtföljt de Franska
Malhcma-tici på deras bekanta resa till Torneå. Efter
observationernas slut beslöt M., som alltid hade en brinnande reselust,
att fortsätta färden genom bela Lappland norrut, ett land,
som den tiden sällan besöktes af främlingar och ansågs
såsom nästan otillgängligt för andra än landets egna, ännu
nästan vilda barn. Sålunda kom ban till Juckasjärvi kyrka,
5o mil ofvanför Torneå, och läste der de bekanta disticha^
som de tre Fransmännen Fercour, Corberon och Reygnard
1681 låtit inrista i berget vid Peskomarka, men som
sedermera blifvit utskurna i en trätafla och uppsatta i nämde
kyrka. I anledning af sista versen:
Stetimus hic tandem nobis ubi dcfuit orbis9
lyste honom (skref ban i sin dagbok) "att se, om jordens
anda vore så när för handen som förmälte Herrar Fransoser i
deras vers tillkännagifva." Han reste vidare. Sex mil
högre upp träffade han, i Torneå träsk, en ö, som "i anseende
till vattnets kristalklarhet, de snöhvita bergshöjdernas
skuggor och solstrålarnas synnerliga brytning syntes liksom
hängande i luften." Detta arktiska paradis hade 1718 utgjort
målet för en annan Fransmans, de la Mothraye’s,
vidsträckta resor. Men M. öfvcrklättrade fjällen, som dela
vattudra-gen åt de båda hafven, samt ankom slutligen till Grantrangs
fjerd, en vik af Ishafvet, och ej nöjd dermed besökte han
den tre mil ytterst i hafvet liggande ön San jen, dfcr han med
mer skäl än de trenne Fransmännen vid Peskomarka kunde
säga: nobis defuit orbis.
Under denna resa hade M. lärt känna ett ödeland, der
likväl naturen erbjöd liera ännu obegagnade förmåner. Vid
samma tid hade Capitaiue Thingvall upptäckt Gellivara
rikhaltiga grufvor, samt 1757 erhållit privilegium på
anläggningen af tvenne stångjernshamrar och en masugn. Dessa
rättigheter tillhaiidlade sig följande år Capitaine Steinholtz,
som 1740 tog M. till bolagsman, hvarefter man gemensamt
började anlägga Meldersteins bruk, hvaraf 1744 slutligen M.
blef ensam ägare. Åt dessa anläggningar uppoffrade M.
större delen af sin återstående lefnad, samt vågade derpå nästan
all sin förmögenhet. Efterhand anlades der en
kniphammare, en fiubladig sågqvarn, en mjölqvarn, skeppsbyggeri,
stål-och fint jernsmide, gevärsfactori, samt öfver 60 nybyggen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
