Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molin, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Molin, Lars.
117
vältalande man och det med rätta. Han var ofö»*skr&ekt som
en krigsprest" heter det i en berättelse om siksdagen 1714
(i Skand. Sällsk. Handl. VII Delen s. 221). Han och Bisk.
Svedberg voro mest talande. När Erkebiskop Spegel — som
förde præsidium på det sättet att han proponerade
quæstio-nen och straxt sade dccision, och ville hafva den till protocolls
såsom decretum congregationis — på riddarhuset skulle
berätta Cleri tanka om methoden med contributionen, antingen
den skulle ske genom skattning som år 1715, eller enligt
med förra riksdagsbeslutet, sade ban att Clerus ville blifva
vid skattningen, "men Doctor Molin tog bladet från munnen
och sade det vara tvärt om, hvarpå Erkebiskopen kaf
tystnade." (Tants Föreläsn. i Sv. Hist.) Han tillhörde det parti
som straxt efter slaget vid Pultava började umgås med
planer, som först 1719 blefvo utförda. Hans discipel Erik
Benzelius, fullt ut så slug och intrigant som Molin, rar ock
en betydande medlem af detta cotteri.
Vid riksdagen 1719 blef M. Ledamot af
SecretaUtskot-tet. Då frågan om successionsordningen den 21 Jan. var
före i Presteståndet beviste ban ur lagboken, Calmar-recess,
Norrköpings, Örebros och Westerås beslut m. fi., att ingen
numera hade någou arfsrätt till Svenska thronen, utan att
den nu genom val måste återbesättas. Dagen derefter
föredrog Erkebiskopen, att det nu tillkomme Ständerna att vä
1-ja den person, åt hvilken de ville Konungaväldet uppdraga,
oeh frågade om Ståudet erkände Prinsessan Ulrica Eleonora
för Drottning. Alla svarade ja, och M, påmintc genast,
"huruledes de andra stånden icke lära underlåta att betinga sig
några formoner och privilegier, och ansåg derföre nödigt
att presternes privilegier genomsågos, om deruti vore något
alt påminna, antingen till införande eller uteslutande",
hvilket förslag bifölls. Den 24 Jan. utsågs M. till en af de tio
deputerade som, jemte Erkebiskopen, skulle på Riddarhuset
gemensamt med de andra ståndens deputerade genomse do
reccsser och beslut, som anginge arfförreningarne och
successionsordningen, samt öfverlägga om regeringsformen och
andra angelägna ärcndcr. Valdes i Maj till Bankofullmäklig.
Såsom bekant är var M. äfven under denna riksdag
Ledamot af Commissionen Öfver Görtz, som i honom hade cn
häftig fiende. I sitt votum uppställer ban IG svåra
klago-punkter emot G., på grund af hvilka han dömer honom for
all timad skada vederhäftig, och att sedan, som en
uppenbar fiende eller lands- och riksförrädare, ntan all nÅd mista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
