Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munck, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Munck, Petrus. 156
den ena "de Jure principis circa sacra libertati conscicntiæ
non inimico", den andra "de Jure dcvolutionis", vann den
sednare en synnerlig uppmärksamhet och visade tillika alt
M. i mer än ett hänseende var politisk. Han hade neml. i
denna disputation påstått, att en Regent egde full rätt att
afgöra theologiska stridigheter och bestämma den rådande
religionen vid de tillfällen, då församlingen icke utan fara
för Statens lugn kan utöfva denna rättighet, dock utan att
kränka den samvetsfrihet, som är hvarje medborgares
okränk-bara egendom. Både Theol. och Philosophiska Fakulteten
nekade att censurera en disputation, som innehöll dylika
satser. M. klagade i CancelliCollegium, som befallte att
di-sputationen skulle censureras. "Denna disputation
criticera-des i Svenska Mercurius samma år, men sedan critiken var
besvarad, afstannade controversen." Den käckhet, som M.
vid detta tillfälle ådagalade, samt hans kända och
värderade kunskaper gjorde att Cancellic-Rådet Prof. Ihre kallade
honom till Docens in Politicis; "men som han ämnade sig
till Lund, var ban nöjd med ett hederligt Testimonium
A-cademieum, hvari han förklaras värdig och skicklig att till
Docens in Politicis antagas." Det var nu disputationerncs
Augusteiska tidehvarf; ty disputationer ansågos såsom
hög-sia prof på kunskap och färdigheten uti att försvara eller
opponera en disputation gaf mången dess enda vetenskapliga
värde. Utan att vilja lämpa detta sistnämnda på M., som
både genom disputationer och andra skrifter tillvunnit sig.
samtida lärdas högaktning, böra vi nämna att ban genom
sin manliga figur, alfvarsamma anlete, sin starka stämma,
sin förmåga öfver språket och lätthet att tala, antingen
af-lcdde sine vederpaiters uppmärksamhet från dessa egentliga
status controvertiæ, eller ock alldeles förbluffade dem, och
i båda fallen blef segrare. Kom 1756 åter till Lund, der
haii s. å. sökte en Theol. Adjunktur efter Agrell; men
emedan förslaget redan var upprättadt, "kunde Faculteten med
thenna ansökan sig icke befatta." Sednare på året sökte
ban, jemte Lemchen, J. Faxe och N. Hesslén, ert Theologisk
Adjunktur efter Professor Eberstein. Då undertiden
Professorn och Direct. Lidbeck insjuknat, och hos Philosoph.
Fakulteten anhållit, att den ville tillfråga "the under thes
inseende stående Docenter och Adjunkter om någon af dem
ville vara honom behjelplig med publique lectioners
hållande i Zoologien", (Cons. Protocoller), förklarade M. och
Docenten J. Faxe sig dertill villiga; men emedan M. sig
först anmält, blef ban genom Fak. hos Cancelleren föreslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
